Grammisgalan – en lång repris

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-08

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det har pratats mycket om nya tider och förändring på sistone.

Men Obamas slagord har inte nått Grammisgalan, det är en sak som är säker.

Samma ansikten, samma vinnare, samma trista tacktal och samma piniga ”humor”-inslag. Grammisgalan är sig lik och alla spelar sina roller: Ebbot är full, skäggig och skojar till det. Nina Persson är coolast. Lars Winnerbäck ser obekväm ut. Benny Andersson tar emot ett påhittat pris.

Vänta nu, har man inte sett de där programledarna någonstans förut?

Visst är Adam Alsing och Gry Forssell fullblodsproffs och skulle säkert kunna leda en gala i sömnen, men måste de hålla i alla TV 4-produktioner som finns? Och snacka om sjömanskostymer med Håkan Hellström 2009, kom igen!

Livelåten ”Dream on” med Robyn och Christian Falk lät bra. Men hur fräscht är det att återanvända samma nummer som de gjorde på P3 Guld för två år sen?

Vilka skymtas i vimlet om inte föredettingarna Meja och Eagle-Eye Cherry. Och ja just det, 90-talet ringde och ville ha sin scenografi tillbaka. 

Om inte Kleerup raglade upp på scen då och då skulle jag gissa att tv:n visade sammanklippta repriser av galor från förr.

Tråkiga Anna Ternheim håvar in priser på samma tråkiga musik hon alltid gjort. Till råga på allt i de två starkaste kategorierna, Årets album och Årets kvinnliga artist, där vem som helst av de andra nominerade borde ha vunnit.

Som vanligt blev flera nykomlingar och nyskapare snuvade på konfekten.

Med varsitt fantastiskt album på fickan och fem nomineringar vardera, är det en smärre skandal att Markus Krunegård och Veronica Maggio gick helt lottlösa ur prisutdelningen. Även Amanda Jenssen och Lykke Li fick nöja sig med gratisspriten.

Men allt var såklart inte nattsvart och omodernt. Några väldigt välförtjänta priser delades ut, som de till Annika Norlin för Årets textförfattare och Årets producent till Kleerup. Att Robyn snodde Årets liveakt från en fanfavorit som Lars Winnerbäck, kändes också härligt.

Rösta: Vem är din
favorit?

Följ ämnen i artikeln