Per Bjurmans fjärde juli-firande i New York

NEW YORK. Fjärde juli?

Jojo, det var som vanligt skoj.

Men framförallt firade vi ”Seinfelds” 30-årsjubileum i veckan.

Själv klädde jag ut mig till marinbiolog, åt en massa cornflakes och yada yada yada.

Jerry Seinfeld.

Med jämna mellanrum slår kommentatorer som vill framstå som moderna och framåtsträvande fast att ”Seinfeld” för länge sedan förlorat sin relevans och bara roar nostalgiker.

Någon har dock glömt att upplysa New York, för den här stan – som man ändå får anstränga sig rätt hårt för att kunna utmåla som förstockad håla – är fortfarande besatt av den epokgörande serien om ingenting.

Inte nog med att både TBS och lokala Pix 11-kanalen pumpar repriser vareviga vardagskväll. Det går knappt en dag utan att man ser eller hör ”Seinfeld”-referenser i tidningar, i nyhetssändningar eller i konversationer med bekanta på fik och barer.

Ingen hamnar i konflikt med representanter för service-sektorn utan att muttra ”no soup for me” och på samma sätt kan ingen bli bjuden på pretzels utan att förkunna att ”these pretzels are making me thirsty” – eller bada i för kall pool utan att förklara att det förekommer, eh, ”shrinkage”.

Det finns de facto ingen annan form av populärkultur som gjort lika djupt avtryck i New York senaste halvseklet – och helt följdriktigt var det inte nationaldagen som firades med mest hetta den här veckan. Det var det faktum att det igår – 5 juli – var på dagen 30 år sedan NBC sände piloten med Jerry, George, Elaine och Kramer.

När basebollaget Mets – i praktiken en karaktär i sig under de nio säsonger serien sändes – i natt spelade mot Philadelphia Phillies på Citi Field i Queens  var det till exempel officiell ”Seinfeld Night”, med den livs levande Jerry som förste pitcher och 40 000 George Costanza-citerande fans på läktarna, många utklädda till latexförsäljare, bubble boys, korpulenta brevbärare och Devils-supportrar med ansiktsmålning.

Så har det sett ut på fester och tillställningar hela veckan – och själv har jag firat den magnifika högtiden med cornflakes, Elaine-danser och lögner om att jag är marinbiolog (kom ihåg, ”it’s not a lie if you believe it”…)

Nu fortsätter jag genom att lista mina tio favoritavsnitt från serien New York aldrig får nog av.

1. The Jimmy, 2. The Contest, 3. The Cheever Letters, 4. The Hamptons, 5. The Bris, 6. The Airport, 7. The Bubble Boy, 8. The Face Painter, 9. The Serenity Now, 10. The Puffy Shirt.

ORSAKER TILL EXTAS

•The Loudest Voice (Showtime-serie)

– Russel Crowe är fullkomligt lysande som Fox News-mogulen Roger Ailes.

•Bruce Springsteen – Sleepy Joe’s Cafe (Albumspår)

– Det svänger.

•Yesterday (Film)

– Lite rolig ändå.

Följ ämnen i artikeln