Marcus Birro: ”Jag har aldrig varit Sverigedemokrat”

Kristin Lundell möter författaren och pratar förlovning, diagnoser och att få sina prylar sålda på Tradera

1/8
NÖJE

De senaste åren har det mesta stormat kring Marcus Birro, 45. Nu är han nyförlovad och med en färsk roman i bokaffären. Och två år efter den kritiserade lunchen tar han avstånd från Sverigedemokraterna.

– Jag ångrar att jag hamnade i det här träsket. Jag är inte Sverigedemokrat – har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det.

Marcus Birro har en bra dag. Han vaknade tidigt, skrev en stund på boken om det före detta fotbollsproffset Mats Magnusson som ska komma i höst och lämnade sedan barnen på skolan. Det är hans vecka med barnen – 7 och 8 år gamla – enligt det varannan vecka-liv som han lever sedan skilsmässan för två år sedan.

Jag är oerhört glad att han köpte den och gav till mig

Att Marcus Birro är skild är något som den internetuppkopplade allmänheten påminns om med jämna mellanrum. I våras sålde hans ex-fru en tavla föreställande paret på Tradera (det vinnande budet var 50 100 kronor och målningen gavs sedan i present till Alex Schulman). Några månader senare var det dags igen när Marcus Birros skinnjacka lades ut till försäljning. Den budades hem av musikjournalisten Fredrik Strage som sedan återbördade jackan till dess ursprungliga ägare.

− Jag är oerhört glad att han köpte den och gav till mig. Jag kom aldrig på tanken att jag kunde budat hem den själv men jag ska ha den på Sisters of Mercy i höst.

Den berömda tavlan som Marcus Birros ex-fru sålde på Tradera.
Den berömda tavlan som Marcus Birros ex-fru sålde på Tradera.

Borde du inte hämta hem dina saker någon gång så att inte fler av dem hamnar på Tradera?

– Jo jag har gjort det nu. Så många gånger som jag har försökt åka dit och hämta sakerna. Men nu har jag hämtat allt som går att sälja.

Från början var det tänkt att Marcus Birros nya roman ”Lämna mig aldrig” skulle bli en hämndbok – hans inlägg i en skilsmässa som till viss del utspelade sig för öppna ridåer. Ett tag satt han och skrev av domstolspapperna och rätt in på sidorna. Men så ångrade han sig.

Barnen får ju reda på saker så även om jag var arg ville jag inte visa det för dem. Jag har min version av skilsmässan men jag behöver inte berätta den.

– Mot slutet plockade jag ut all ilska. Boken var på väg att inte bli en roman utan något annat. Men jag lärde mig mycket av att skriva den. Jag fick stryk men det betydde inte att jag behövde slå tillbaka. Man behöver inte reagera på impuls.

Hur tycker du att relationen mellan dig och din ex-fru är idag?

− Jag tycker att den är anständigare än den varit på ett tag. Det som jag har lärt mig av skilsmässan är att jag inte behöver gå upp i ringen bara för att någon vill det. Som med historien om tavlan. Barnen får ju reda på saker så även om jag var arg ville jag inte visa det för dem. Jag har min version av skilsmässan men jag behöver inte berätta den.

Michaela Kälveskog och Marcus Birro.
Michaela Kälveskog och Marcus Birro.Foto: IBL BILDBYRÅ / IBLAB

Det har varit full storm kring Marcus Birro de senaste åren. Först privat med separationen och sedan den nya relationen med Michaela Kälveskog som lämnade sin man, Sverigedemokraternas Martin Kinnunen, för Birro. Det nya paret flyttade ihop i ett radhus i en förort men förhållandet tog oväntat slut i höstas. De två återförenades dock och förlovade sig i påskas. Nu väntar ett nytt försök med sambolivet och att föra samman två familjer.

– Barnen älskar varandra – det är snarare jag som tycker att det kan vara jobbigt ibland med en stor familj. Jag behöver ju vara ensam en del. Vi har lärt oss att vi inte kan vara utan varandra så då får vi lösa situationen. Men vi har inte kommit så långt att vi börjat umgås med våra ex än.

Jag utsattes för fruktansvärt mycket hat

Också det professionella livet har susat med orkanstyrkor kring Marcus Birro. Hans medverkan i den högerextrema podcasten Radio Länsman och en uppmärksammad lunch med Sverigedemokraternas Linus Bylund och Mattias Karlsson gjorde att han förlorade en rad jobbuppdrag. Förra veckan när Birro gick ut med att folk gärna fick swisha pengar till honom rykte det om kommentarsfältet på hans offentliga Facebooksida.

− Jag har swish kopplat till mitt företagskonto och sedan jag åkte ut överallt har jag sagt att folk kan stödja en fri skribent om de vill. Jag skriver ju gratis och podden är också gratis. Så två-tre gånger om året går jag ut med att man kan swisha mig en tjuga om man vill.

Det var en del som tyckte att du tiggde pengar och du svarade med att skriva att det finns ett förakt för svaga.

– Jag utsattes för fruktansvärt mycket hat. Vissa av inläggen tog jag skärmdumpar av ifall jag skulle behöva gå vidare. Jag polisanmälde ingen den här gången men jag var nära.

Vill du bli omtyckt av folk?

– Framför allt vill jag att de inte ska missförstå. Men jag förstår att jag gjort det svårt för folk att inte göra det. Med allt som hänt. Folk har fått för sig att jag är höger.

Är du inte det?

− Nej.

Var står du politiskt idag?

− Alla är sossar i Sverige men så glider man mellan.

Är du sosse alltså?

– Jag får ju inte rösta i riksdagsvalet eftersom jag är italiensk medborgare. Men sossarna gör ju en del bra grejer. Jag älskar Håkan Juholt. Han var underbar. Pratade i poesi och var konstig. Men jag är ju marxist i grunden. Jag gjorde en klassresa upp och sedan en ner igen. Jag lärde mig mest av resan ner. När man har allt och förlorar det lär man sig en massa.

När det stormar som värst kring dig – har du hänt att du vaknat på morgonen och tänkt ”helvete – det är ju jag som är Marcus Birro”?

– Jag tänker inte riktigt så. Det är ju mitt liv och jag är mitt uppe i det. Mauro Scocco brukar säga till mig att jag måste dela upp det: i en privat och en offentlig del. Men jag vill inte se mig själv på det sättet. Hur gör man det? Då blir man ju som alla andra. Jag vill inte vara det.

Du umgås med den före detta Livets Ord-pastorn Ulf Ekman också – umgås du aldrig med vanligt folk?

– Jag gör det också. Jag var och käkade lunch med Bob Hansson härom veckan. Men Ulf är också en helt annan människa nu. Inte samma person som man ser ett klipp från 1983 där han talar i tungor.

Ibland tänker jag på dig som en punkigare variant av Björn Ranelid.

− Han har ju ett väldigt vackert språk så det blir jag glad för. Jag vet att jag kan vara extremt självupptagen men jag är ju inte i närheten av Ranelid. Jag har inte räknat ut hur många timmar som jag varit i tv och berättat det för alla. Han har nog ett mer okomplicerat förhållande till offentligheten än jag.

Pratar du med barnen så som du pratar offentligt? I långa poetiska haranger.

− Jag älskar poetiskt språk men med barnen försöker jag att vara lite mer konkret. Annars förstår de inte vad man säger till dem.

Vad ångrar du mest – förutom att du ställt upp i ”Let’s dance”?

− Jag ångrar Sverigedemokratkopplingarna. Att jag bjöd in till att folk ska få för sig att jag är Sverigedemokrat. Jag träffade dem för lunch när jag mådde som sämst. Det var mitt i skilsmässan – allt var kaos och jag hade inga pengar. Då gör man grejer som inte är bra för en. Särskilt om man har en historia med missbruk som jag har. Jag ångrar att jag hamnade i det här träsket. För det är inte jag. Jag är inte Sverigedemokrat. Jag har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det.

FAKTA

Marcus Birro

Född: 15 juni 1972 i Göteborg.

Bor: Södermalm i Stockholm

Familj: Två barn, fästmön Michaela Kälveskog och hennes barn.

Aktuell med: Romanen ”Lämna mig aldrig”. Har podcasten ”Öppet hjärta” samt bloggar för sajten Nyheter24.


Marcus Birro om…

Foto: AFTONBLADET

…ifall han är antifeminist.

− Jag blir provocerad av att höra att någon skulle tro att jag är en stolt antifeminist. Det är fullständigt obegripligt. Jag har levt feministiskt hela mitt liv. Däremot finns det vissa mediala sidor av feminismen som jag har svårt för. Som när Maria Sveland jämför mig med Breivik. Men det är mer medial polemik. Grundfrågan är jag helt överens om. Jag gjorde ett test i en tidning en gång och fick resultatet att jag var 99% kvinna.

… sin relation till sin religion.

− Jag är fortfarande lika troende men däremot har jag upplevt det hyckleri och den dubbelmoral som finns inom svensk kristendom. Jag var en hyllad kristen förebild men så skiljde jag mig och träffade en annan och då är man ju körd. Min tro har inte påverkats men min relation till andra troende har fått en törn.

…att eventuellt ha en diagnos.

− Någon tyckte att jag skulle undersöka ifall jag är bipolär version 2 och det mesta stämde ju när jag läste på. Men det svenska kulturlivet är också så ofantligt trist. Alla är så slipade, duktiga och genomtänkta. Kultur handlar ju om sönderfall, svärta och mörker.