Maria Montazamis galna jul

Festar på julafton

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD

Campagnefrukost, identiska pyjamaser och klappöppning.

Så firar den svenska Hollywoodfrun Maria Montazami och hennes familj jul.

Men det sker inte förrän den 25 december.

– Så har vi alltid gjort, säger hon.

Ändå kan ingen beskylla Maria för att göra firandet kort.

Direkt Thanksgivning är över i november börjar julstöket.

– Då bestämmer vi om julen ska gå i vinrött och guld, klassiskt grönt och rött eller bara silver och turkos, säger hon.

I år valde hon det sistnämnda.

– Det är mer modernt. Och jag har en påfågel i toppen av granen, inte den traditionella ängeln som när barnen var små.

Maria går all in på hela grejen. Det är uteljus på huset, stor gran, tio upplysta smågranar runt om i hemmet och en Jesus-krubba i hallen.

Glöggstation

Över spismanteln har alla sex familjemedlemmar - från Maria och maken Cameron till döttrarna Hanna, Emma, Sara och sonen Nicholas - julklappsstrumpor.

– I år har till och med våra hundar, Copper och Molly, varsin strumpa. De hänger längst ut på vardera kanten. Jag ska lägga ben i dem för att de ska kunna känna lukten.

Det stora köket i familjens villa i Laguna Niguel har under julen flera så kallade stationer.

En är för barn.

– Det är en chokladstation med två sorters varm choklad, marshmallows och polkagrisar. Det är bara att gå och ta. Kopparna ligger i ett järnställ.

Den andra är för vuxna.

– Jag har en glöggstation med Marias hemgjorda julglögg, säger hon inte utan stolthet i rösten.

Spelar kort

– Det finns russin och mandel och jag har jättefina glöggkoppar. Det ska också finnas pepparkakor, men jag äter upp dem hela tiden.

I år är hon extra nöjd med hur det ser ut.

– Det är perfekt julpyntat, inte för mycket, inte för lite. Känslan finns där, julmusiken står på och det doftar alltid från något julljus. Jag älskar det.

Själva firandet drog Maria igång redan förra helgen.

– Vi är ett gäng tanter som träffas och spelar kort. Vi spelar Canasta och stjäl av varandra. Det är jättekul när tanterna blir lite sura över att inte vinna skärbrädan som vi alla skulle kunna köpa men bara måste vinna.

Dagen innan doppardagen går hela familjen Montazami på fest hos en annan familj och den 24 december upprepas proceduren – fast i större skala.

Jättefest

– Då gör jag mina traditionella köttbullar. Sen går vi till några vänner och firar julafton med hela deras släkt. Det har blivit tradition eftersom vi inte har någon egen släkt här.

Hon kallar det för en av julens höjdpunkter.

– Vi är 60–70 personer och alla ser fram emot mina köttbullar med kryddpeppar. Man kan väl säga att det är Västeråsrecept, säger hon med ett skratt.

Juldagen är den stora dagen. Den vigs åt familjen.

– Jag kutar ner på morgonen och tänder brasa och sätter på julmusik. Något av barnen åker till Starbucks och köper det kaffe alla vill ha. Sen bär Cameron och Nicholas matchande pyjamaser medan jag och döttrarna har likadana Victoria Secretnattlinnen.

Till champagnefrukosten serveras eggs benedict.

– Det är tradition. Cameron och jag lagar de tillsammans.

Sminkade maken

Efter maten blir det julklappsutdelning.

– Då kör vi bara till alla har glada miner.

Den svenska julmaten ratas.

– Ja, tyvärr, säger Maria.

– Barnen äter inte sill. Vi kör kalkon i stället.

Tomten kommer inte längre.

– De senaste två åren har vi skippat det. Tidigare var det alltid Cameron som klädde ut sig. För att barnen inte skulle förstå vem det var sa han bara ”Ho-ho-ho” och hade skägget upp till ögonen. Jag brukade också färga hans mörka ögonbryn med en vit kajalpenna.

Fick en bil

Hon uppger att hon inte ville att barnen ska förköpa sig när de handlar till varandra.

– Jag har berättat hur jag gjorde i Sverige när jag dagarna innan julafton gick in på Domus och såg vad de hade för julerbjudanden. Så vill jag att de också ska göra. Vi har förutbestämt en summa för att det inte ska bli orättvist.

På frågan vad som är den bästa och sämsta julklapp hon fått funderar hon tyst.

– Bästa måste vara min vita bil (en Range Rover). Den sämsta kan vara ett strykjärn – fast det fick jag nog på min 30-årsdag.