Göranzon lämnar mycket halvsagt
Publicerad 2012-08-18
Kerstin Weigl om ”Sveriges bästa levande skådespelare”
Va - är Jan Malmsjö och Gösta Ekman bröder? Skådespelaren Marie Göranzon berättar i förbigående att "det sägs så". Lite för ofta lämnar hon mig med det antydda och halvsagda. Då blir jag frustrerad. Vill veta mer, ja, lite mer åtminstone.
Varför var det så svårt att ha barn? Vad oroade henne och Margaretha Krook, som bildade "Rasande mödrars förening" med ängslan som enda uppgift?
Berättar inte allt
Jag kan bättre förstå att hon inte berättar allt om arbetet med Mikael Persbrandt och Torsten Flinck. Det är ett val, som jag respekterar.
"Har snällhet blivit omodernt?" frågar sig i stället Marie Göranzon och skvallrar bara gulligt om otaliga kändisar: Henning Sjöström, Britt Ekland, Karl Gerhard, Ingmar Bergman, Bibi Andersson, Erland Josephson och många andra.
Mot sig själv är hon sträng. Marie Göranzon har spelat hundra roller och tycker att hon varit "okej" fem gånger. Inte bra, bara okej. En gång var tionde år.
Var osynlig
Hon kallar sig "oneurotisk" som skådespelerska. Livet har varit svårare. Så det var skönt att få gå till teatern och under några timmar veta exakt var hon skulle stå och vad hon skulle säga.
Återigen, vad var svårt och hur visade det sig?
Jag anser att Marie Göranzon är kanske den bästa nu levande skådespelaren, jag tycker om det oförställda hos henne. Vassheten. Det o-våpiga.
Men hon har varit skuggad. För 40 år sedan blev hon kär i Jan Malmsjö, allmän egendom, älskad av många kvinnor. Hon stod bredvid, ofta osynlig. "Det sliter", berättar hon nu. "Att leva tillsammans så länge är att bestiga Mount Everest varje dag, det gäller att inte tappa greppet. Nu står vi tillsammans två jämställda älskande. Och de som inte såg mig då har jag valt bort för länge sedan."