Gick från rikspajas till stilig dansman
Plötsligt blev Robban Andersson intressant
Från rikspajas till stilig dansman.
På en vecka.
Robban Andersson står för årets tvärvändning.
Förra veckan fladdrade han omkring som en vilsen papperslapp på dansgolvet och spelade apa framför juryn.
Inför gårdagens ”Let’s dance” var förväntningarna på Robban Andersson minimala. Faktum är att jag i förväg inte skulle ha deppat det minsta om TV4 meddelat att de bytt ut hans dansnummer mot ... en marmeladreklam.
Ett spelbolag passade till och med på att chockhöja hans vinnarodds och bolagets Sverigechef röt ifrån rejält och kallade den före detta ”Robinson”-pajasen för ”den svagaste deltagaren TV 4 hittat i ’Let’s dances’ historia”.
Nåväl. Mörkret sänkte sig över vårt avlånga land och vinjetten till det fredagsmyspysiga tjo-och-tjim-programmet drog i gång.
I det korta förinspelade klippet från repetitionerna meddelade Sveriges kanske mest hatade hästsvans att han skulle testa någonting för honom helt nytt i tv-sammanhang: allvar.
Och från att ha suttit där i soffan och förberett sig på att himla med ögonen och grumsa någonting om hur sorgligt det är att Robban aldrig växer upp så blev det plötsligt intressant. För när han skred ut på dansgolvet så gjorde han det i en slowfox som var känslig och äkta.
Mannen som bland annat har gjort sig känd för att ha kuppat in sig själv blåmålad i direktsändning och ätit tretton korvar på knappt två minuter i ”Talang” gick från riksclown till en fascinerande dansman på bara några sekunder.
Robban byggt hela sin karriär på att desperat skrika och gapa högst och vildast (”titta på mig! Hallå! Svenska folket! Alla! Men TITTA på mig då!) men det var paradoxalt nog först nu, när han var sig själv – och dessutom höll käften – som han blev spännande.
TV4 hade knappast förväntat sig en sådan här tvärvändning. De hade nog lutat sig tillbaka och inväntat det här årets driftkucku (lex Peppe Eng och ”Bygglovs”-Willy med flera).
Kanske var jag extra blödig just i kväll, men när snabbreprisen kom och jag kopplade att Robban Andersson dansade till textraderna ”You’re amazing, just the way you are” blev jag lite, lite fuktig i ögonvrån.
För det är ju så. Han duger alldeles utmärkt som han är.
Utan apkonster.