Så blåste de liv i klassiska romanen ”Händelser vid vatten”

Lassgård, August, Krepper och Marcimain om succén

Publicerad 2023-01-27

Förlagan är en modern klassiker i den svenska litteraturen. Och efter premiären har SVT-serien ”Händelser vid vatten” blivit tokhyllad.

Aftonbladet har träffat skådespelarna Asta Kamma August, Magnus Krepper och Rolf Lassgård och regissören Mikael Marcimain.

– Boken är ju ett nationalepos. Jag skulle kunna spela en tältpinne bara för att få vara med i serien, säger Rolf Lassgård och skrattar.

En tältpinne?

Det är inte fullt så konstigt som det låter. Det finns tältpinnar med i historien.
Tältmorden i Appojaure kallades dubbelmordet på två nederländska turister vid sjön Appojaure i Gällivare kommun 1984. Mordet satte skräck i ett helt samhälle, förblev ouppklarat och fallet är i dag preskriberat.

Ett liknande mord spelar en viktig roll i Kerstin Ekmans hyllade roman ”Händelser vid vatten” som kom 1993. Förutom att bli en storsäljare, belönades boken med Nordiska rådets litteraturpris, Augustpriset och Svenska Deckarakademins pris.

Mordgåtan är bara en av många ingredienser i en mångbottnad historia om en kvinna från Stockholm som flyttar med sin dotter för att arbeta som lärare i ett kollektiv i den påhittade jämtländska byn Svartvattnet. Tv-serien följer boken troget och skildrar ett stort antal människor och hur de påverkas av mordet under flera decennier. Den utspelas på två tidsplan, ett 1973, det andra hösten 1991.

Varit på väg att filmas förr

För Rolf Lassgård är boken något av en milstolpe.

– Jag är ju från Jämtland. Boken är som ett nationalepos för mig. Jag läste den när den kom. När jag sedan läste in den för Sveriges Radio var jag mer till åren kommen, då hade jag en annan vinkel på den. Och när den skulle bli tv-serie, ville jag förstås vara med, säger han.

Boken har varit på väg att filmas flera gånger, både som långfilm och tv-serie. Nu blev det alltså en tv-serie på 6 x 1 timme.

– Jag har ingen aning om det hade gått att komprimera det till en långfilm, det är nog svårt, säger Mikael Marcimain.

Den nu 52-åriga regissören har blivit något av en mästare på att göra filmer och tv-serier som utspelas i det förflutna, men inte allt för långt tillbaka i tiden.

”Lasermannen” (utspelas 1991-1992), ”Upp till kamp” (utspelas på 1960-talet), ”Call girl” (utspelas 1976), ”Gentlemen” (1970-talet) och ”Jakten på en mördare” (1989 och framåt).

– Det har kanske blivit så, det är lite av en slump. Men det här kändes som en ny grej för mig, att det var i Norrland, att skapa orten Svartvattnet, det gav en otrolig energi och skaparglädje i vilka bilder man kan berätta med, säger han.

– Jag tyckte mycket om boken när jag läste den första gången. Så läste jag om den 2012, när jag flirtade med tanken på att göra den. Och så kom den tillbaka till mig nu, då läste jag den igen, det är en fantastisk bok.

”Samma DNA”

Tv-serien fick Betyg: 5 av 5 plusBetyg: 5 av 5 plus av Aftonbladets Karolina Fjellborg. Även andra kritiker har delat ut högsta betyg. Första avsnittet sågs av nästan 700 000, plus de närmare 400 000 som då redan hade sett det på SVT Play.

Asta Kamma August, nyligen bioaktuell i Alex Schulman-filmatiseringen ”Bränn alla min brev”, spelar den unga lärarinnan Annie Raft som på grund av kärleken flyttar upp till ett naturälskande kollektiv tillsammans med sin dotter Mia (Alva Adermark).

– Det är en fantastisk bok och manusförfattarna och Mikael har verkligen fångat alla personerna i den. Tv-serien har samma stämning och DNA som boken, säger Asta.

Hur ser du på Annie Raft?

– Hon har stora drömmar och har givit upp allt hon kommer från. Hon har en stor ideologisk vilja och slåss mot fördomar hos dem i kollektivet. För dem vill hon inte heller vara en störande person som sätter sig på tvären.

Tänkte på sexsekten

Vilka var dina tuffaste scener?

– Jag trodde att det skulle vara när vi gick genom skogen, jag och tv-seriens lilla Mia, jag var mest orolig för att vi gjorde det så länge, att det var långa dagar, att det var stor belastning för ett barn. Men hon tyckte det var skitkul. Även när vi kom till mordplatsen, med allt låtsasblod.

Magnus Krepper spelar Petrus, en slags ledare för kollektivet. Långhårig och med stort skägg.

– Han kändes inte så vårdad när de bodde så där som de gjorde, säger Magnus.

Hade du några förebilder för kollektivets ledare?

– Han Hans Scheike dök väl kanske upp i tankarna, men det var inget jag använde mig av.

(Scheike – född 1924, död 2019 – levde med tre kvinnor på en gård i Bergslagen. I kvällspressen döptes de till Sexsekten. De dömdes mot sitt nekande för övergrepp mot minderåriga på ett sommarläger de drev)

– Han Petrus har ju en ideologisk tanke i grunden som han tror mycket på, en kraft han vill driva, sedan går det inte riktigt så. Han måste ändå vika sig för den kapitalistiska strukturen, säger Magnus

”Ligger så mycket som möjligt”

Hans ideologi går ju också ut på att ligga så mycket som möjligt med så många som han kan, eller hur?

– Det ingår i det fria levernet tänker han väl då (skratt). Det rimmar kanske inte så bra med de övriga tankarna.

En som möter Annie Raft och de övriga i kollektivet är Svartvattnets läkare Birger Torbjörnsson.

I scenerna från 1970-talet spelas han av den relativt okände Sven Boräng.
I scenerna från 1990-talet spelas han av Rolf Lassgård, en av Sveriges mest etablerade skådespelare.

– Sven var nog lite nervös för det där, säger Mikael Marcimain.

Rolf Lassgård säger:

– Jag åkte upp till inspelningen och träffade Sven när de gjorde några av sina sista scener, i 1970-talsperioden. Sedan har ju Birger bott där mer än femton år till. De tomma åren, kan man säga. Så det jag fick av Sven var väl hans bena (skratt).

– Birger är en ganska speciell människa. Sprungen ur 1970-talet. Även om han och hans fru (Liv Mjönes) inte bor i kollektivet, så är de påverkade av det. Hans fru lämnar honom, han är en person som finner sig i sitt öde men ändå försöker förändra det på något konstigt sätt. Det finns en sorts godhet och pliktkänsla i den här läkaren. Och så är det minnet av Annie Raft. Kärlekshistorien som finns där och att han ska få veta vad som har hänt Annie.

”Svårast var getterna”

I 1990-talsscenerna spelas Annie Raft av Asta Kamma Augusts egen mamma Pernilla August. Och dottern Mia, som då är vuxen, förstås, spelas av Astas två år yngre syster Alba.

Tv-serien är en riktig familjeaffär för er i familjen August. Hur ofta träffades ni?

– En dag, annars filmade vi aldrig samtidigt, säger Asta.

Du och din mamma spelar samma roll. Hur mycket pratade ni om hur ni skulle gestalta Annie Raft?

– Alltså, vi gjorde inga gemensamma val. Annie förändras ju väldigt mycket under de tjugo år som går mellan de olika tidsperioderna. Så det blir två versioner av samma person.

Alla skådespelarna talar om att det bland annat är Mikael Marcimains sinne för detaljer som gör att ”Händelser vid vatten” är så bra.

– Skulle man börja tulla på dem, blir det något annat. Då missar man mycket. Tillsammans med kostymavdelningen och andra är Mikael väldigt bra på att skapa ett slags tidsdokument, säger Magnus Krepper.

Men en sak kunde regissören inte styra; alla getter som springer runt i tv-seriens kollektiv.

– Det var många miljöer och mycket restid, men det som var svårast var getterna, säger Mikael.

– De kunde man inte styra, det var bara att haka på dem i stället, säger Magnus.