Schollins Sommar – en solskenshistoria

Publicerad 2023-07-29

Christina Schollin.

Christina Schollin gläntar på dörren till sin långa och händelserika karriär.

Det blir ett sommarprat där det antyds mer än det avslöjas.

Den Wahlgrenska underhållningshegemonin är ett faktum i sommar. Ska dottern Pernilla Wahlgren äga en hel tv-institution kan väl mamma Christina Schollin i alla fall få dyka upp i en radioinstitution. Kanske någon tänkte.

När radiochefen Bibi Rödöö presenterade årets sommarpratare beskrev hon Christina Schollin som en person som med lätthet släpper in folk i sin privata sfär och som tillsammans med sin familj har gjort så i flera år.

Inledningsvis verkar Christina Schollin ge Bibi Rödöö rätt. Hon börjar sitt Sommar i P1 med att avisera att hon nu ska öppna sina dagböcker för lyssnarna.

 

Tilltalet är synnerligen tryggt och familjärt. Det skrockas oavbrutet. Hon säger halvvägs att hon just druckit kaffe och ätit wienerbröd. Allt ger illusionen av att komma någon mycket nära. Skrockandet, känslan av att någon kan vara så fnissig och förnöjsam, förstärker intrycket av att hon berättar något i förtroende.

Hon är en ypperlig berättare – som gjord för att läsa ljudböcker. Men det är just det. Ljudböcker läser man. Man lånar som skådespelare ut sin röst för att gestalta en annan persons text.

 

Lite är det att lyssna på Christina Schollins sommar – det låter som hon läser någon annans text. Skådespelaren Christina Schollin tar ut svängarna och lånar ur hela Dramatens verktygslåda när hon gestaltar rollen som sig själv.

Å andra sidan gör hon exakt det hon själv aviserat, skänker lyssnarna ett ljust program. Och en allt igenom ljus historia kan inte öppna den privata sfären på vid gavel. Tack och lov, kan man tycka, om man har tillbringat tid i realityvärlden med dottern Pernilla och barnbarnet Bianca.

Men efter mer än 60 år på scenen och att ha arbetat med allt och alla – ta bara ”Varuhuset” eller ”Fanny & Alexander” – så är Christina Schollin den i familjen som på riktigt borde ha saker att berätta. Men som hon så ofta säger i sitt Sommar – det får bli en annan gång.