Peter Dalle: Kvinnor kom fram och lappade till mig

Berättar om hemska genombrottet och nya filmen

Uppdaterad 2022-02-12 | Publicerad 2018-10-19

Lorry-gänget är tillbaka, med ”Lyrro – ut&invandrarna”, en komedi som skojar med både flyktingkrisen och svenskars semesterdrömmar.

Vi möter upphovsmannen Peter Dalle, 61, för ett samtal om nya filmen.

Men också om hur mycket han älskar rollen som argsint köksmästare i ”Vår tid är nu”. Om hur alla tiders bästa svenska filmreplik kom till. Och om genombrottet i ”Goda grannar”, som fick kvinnor att både dela ut örfilar och ragga på honom.

Humorserien ”Lorry” är en av svensk tv:s största klassiker. Åren 1989-1995 lockade de till både skratt och ilska, med humor som var nyskapande, vass och föga politiskt korrekt. Det blev ett par shower och en långfilm, ”Yrrol – en kolossalt genomtänkt film” (1994).

Peter Dalle är upphovsmannen till i stort sett alltihop och nu har han åter samlat ihop Claes Månsson, Suzanne Reuter, Johan Ulveson och ett antal yngre komiska skådespelare för en ny film.

Efter ”Lorry” och ”Yrrol”, varför blev det ”Lyrro”?

– Som en varudeklaration, det är viktigt att folk förstår vad det är, det kommer 20-25 filmer i månaden, säger Peter Dalle.

Hur föddes nya filmen?

– Arbetstiteln var ”Bort”. Vi svenskar har väldigt svårt att vara här och nu. Vi vill inte ha det här livet, utan vinna på kasino och bo i Västindien. Så kom flyktingströmmen precis då, för tre år sedan, då tänkte jag att man kan göra något på det.

Klassisk replik

Så nu följer filmen parallellt Josef och Maria (Björn Gustafsson, Nour El Refai), flyktingar som söker lyckan i Södertälje, och ett antal svenskar som vill njuta av solen i varmare klimat. Allt i skruvad sketchform.

Här finns också, som alltid i Dalles humor, skämt om kärleksrelationer. Han är något av en mästare på det.

När Aftonbladet hade en omröstning om alla tiders bästa filmrepliker, hade Dalle två på Tio i topp-listan.

Suzanne Reuter-repliken ”Blanda inte in mig i vårt förhållande” ur ”Yrrol”-filmen, kom trea. Segrare blev ett replikskifte ur ”Ogifta par – en film som skiljer sig” (1997) mellan Reuter och Dalle. Under ett gräl undrar hon hur han vill att hon ska vara.

”Vad sägs om kåt, glad och tacksam”, säger han.

En replik hämtad från ett riktigt gräl mellan Dalle och dåvarande sambon Gunnel Fred.

– Vi hade ibland en stormig relation och fastnade i dumma gräl. En gång skrek hon åt mig från köket: ”Hur fan vill du att jag ska vara?” och då svarade jag: ”Vad sägs om kåt, glad och tacksam”. Då började hon skratta, men det var nog enda gången jag lyckades knyta upp ett gräl.

Hämtar du ofta inspiration till skämt ur ditt eget liv?

– Ja, så tror jag alltid det är. Det är Émile Zola som har sagt att ”konsten är ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament”. Det tycker jag är väl beskrivet. Titta på Ingmar Bergman som hämtade väldigt mycket ur sin uppväxt och sina kärlekshistorier. Alla hämtar ur sin egen fatabur. Man ska ju inte skriva om något man inte vet något om.

Somliga tycker att du verkar ha en så svart syn på tillvaron?

– Ja, jag är nog en ganska dyster person på många sätt. Men man måste också komma ihåg att teatern representeras av en glad och en ledsen mask. All bra dramatik, Tjechov eller Strindberg, bygger på konflikter och det måste finnas både ljus och mörker.

Du skojar om dementa människor i ”Lyrro”. Inte rädd för att folk ska bli upprörda?

– Du kan inte göra en rolig film utan att någon blir upprörd och det kan man inte bry sig om. Så många dåliga filmer och pjäser jag sett, så många dåliga böcker jag har läst… tanken har dock aldrig slagit mig att jag ska söka upp dem och be mig om ursäkt. Har jag läst en dålig bok är det bara att konstatera 250 spänn i slasken, jag får köpa en annan bok, det är inte värre än så.

Du och din humor känns inte direkt alltid politiskt korrekt…

– Nä, men det är stor skillnad på att skoja om en företeelse och att håna någon. Det har jag aldrig haft för avsikt att göra. Men man måste få skoja om saker som är knasiga.

Finns det sådant man inte ”får” skoja om i Sverige?

– Det bestämmer sådana som du. Men det tänker jag inte bry mig om. Avsikten bestämmer om det är moraliskt riktigt eller inte. Men sedan ligger det ju ändå i betraktarens öga.

Har det blivit svårare med relationshumor efter #metoo-rörelsen?

– Det tror jag inte. Det finns en ”officiell” #metoo och där kanske man bara får tycka vissa saker och säga att allt är männens fel. Men mellan skål och vägg, herregud, det är klart kvinnor också skojar om män och skojar sexistiskt om män. Det är klart man kan göra det, sedan kanske man inte ska säga sådant i en tv-intervju.

”Yrrol” var svajig

Jag frågar Peter Dalle, som spottat ur sig så många roliga saker genom åren, om han har något favorit. Något han tycker är det allra bästa han har hittat på.

– Nä, jag tittar ju aldrig på det jag har gjort eller läser om något jag har skrivit. Jag är ganska nöjd med den här filmen. Framför allt när man gör en sådan här sketchfilm, tycker jag det är högre nivå än ”Yrrol”, den är kolossalt svajig.

– För några veckor sedan avslutade jag ett nytt filmmanus som jag är väldigt nöjd med. Patrick Ryborn (”Lyrros” producent) tycker det är det bästa jag har skrivit. Vi får väl se om någon vill gå in och finansiera det.

Just nu möts Peter Dalle av en enorm värme från ”folk på gatan” tack vare SVT:s dramaserie ”Vår tid är nu”. Han spelar den lite argsinte köksmästaren Stig ”Stickan” Backe.

– Jag har inte fått så positiva reaktioner sedan vi gjorde ”Lorry”-programmen på den tiden det bara fanns två tv-kanaler. Folk är överförtjusta, det är alla åldrar som kommer fram, från 20- till 80-åringar, och det gör mig hemskt glad.

– Det är bra skrivet, det är historisk tid, det är manligt/kvinnligt, fattiga/rika, en timme utan reklam, det är inte crime, det handlar om folk med vanliga bekymmer.

– När Suzanne (Reuter) och jag hade läst två avsnitt ringde vi varandra och sa ”Det här är kanon, det måste vi göra”.

”Jag var ett svin”

Något helt annat än Peter Dalles första stora tv-roll, i komediserien ”Goda grannar” 1987-1988. Han spelade en elak hyresvärd och publiken blandade ihop hans rollfigur med honom.

– Det var hemskt. Jag var helt okänd för tv-publiken, det var den enda bilden de hade av mig, att jag var ett svin. Tre gånger mitt på ljusa dagen kom kvinnor fram och lappade till mig, gav mig örfilar. Det fanns också de på krogen som tyckte det var trevligt och kom fram och sa ”Oj, vad du verkar elak…” på ett slags positivt sätt. En obehaglig tid, jag var 29-30 och gick oftast ut i jacka med kapuschong och bar solglasögon.

Peter Dalle om…

… att jobba med Suzanne Reuter:
– Jag är väldigt trygg när hon och jag har scener ihop i ”Vår tid är nu”. Vi har ju en lång historia ihop, vi vet allt om varandra, törs jag nästan påstå. Man tunar lätt in på samma våglängd.

… att polarna i gamla Lorry-gänget absolut inte säger ja till allt han hittar på:
– Inför den här filmen satt vi i mitt kök och läste och diskuterade filmen. Kan vi berätta det här? Kan det missförstås? Vi hade först scener där Josef och Maria flyr i en båt över havet. En båt med taxfreeshopar. Johan (Ulveson) sa: Jag tror inte folk ser det absurda, de tänker bara att det flyter döda kroppar. Han hade rätt, tror jag, jag skrev om det.

… sitt hyllade tal – kort och väldigt roligt – när han vann Guldbagge för bästa biroll i ”Himlen är oskyldigt blå”:
– Jag tycker man ska vara förberedd, det är ju underhållning. Jag hade tre olika tal. Det blev det snällaste. De andra var liksom… ett var en privatsak, att efterlysa en tjej som jag hade delat taxi med, tänkte utnyttja ögonblicket när många tittar. Men nu ville jag ju framför hylla Hannes Holm, regissören.

… ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”, premiär på Scalateatern i Stockholm, med Dalle, Anton Lundqvist, Vanna Rosenberg och Henrik Dorsin:
– En jättefin ensemble, jag spelar pappan. Det är ju en fantastisk historia som Tage Danielsson skrev. Varm, rolig, om ett Sverige som inte längre finns, där godheten segrar. Henrik har skrivit 10-11 jättefina nya sångtexter.

Följ ämnen i artikeln