Bakgrundsfigurer bör också få lite rampljus

Monica Zetterlunds (spelad av Edda Magnason) riktiga pappa ledde orkester och skivaffär. Det var han som väckte dotterns jazzintresse och uppmuntrade henne. Tvärt emot filmens fiktive far (spelad av Kjell Bergqvist).

När vi pratar film pratar vi mest om regissörer. Och ­skådespelare.

Det finns andra viktiga filmmakare som gör skillnaden mellan underbar och usel.

Dagens strålkastare på: Manusförfattare och producenter.

Filmproducenter betraktas ofta som någon sorts elak bankomat, en nidbild från Hollywoodfilmer där korkade män med för mycket makt kväver konstnärliga regissörer.

Men det finns olika sorters producenter. Och i fler fall än vad många begriper är det kreativa producenter som ligger bakom en välgjord film.

Ta tre aktuella starka svenska exempel.

Dagens premiär ”Monica Z” föddes som en idé hos producenten Lena Rehnberg. Hon kontaktade senare manusförfattaren Peter Birro och så småningom regissören Per Fly. Till sist började jakten på skådespelare, och när de funnit Edda Magnason var ännu en viktig pusselbit på plats.

”Känn ingen sorg” hade ett frö i producenten ­Malcolm Lidbeck, som kontaktade manusförfattaren Cilla Jackert sedan han fått OK från Håkan Hellström.

Producenten China Åhlander jobbade tätt ihop med regissören/manusförfattaren Gabriela Pichler på ”Äta sova dö”. De letade i ett år för att hitta rätt person till huvudrollen.

Att ordna finansieringen är bara en bit av producentens arbete. Producenten sätter ihop laget som ska göra filmen ihop. En lång och tålamodskrävande process.

Jag vet inget om den exakta arbetsfördelningen i de här svenska filmerna. Det finns säkert olika uppfattningar bland de inblandade om vem som bör äras för vad. Det har säkert bråkats.

Men ge manusförfattarna en applåd. Cilla Jackert och Peter Birro har på olika vis byggt historier kring musik. I båda fallen finns det berättelser ur verkligheten som grund, men skrönor och fantasi används för att göra verkligheten mer dramatiskt sann.

Monica Zetterlunds riktiga pappa ledde orkester och skivaffär. Det var han som väckte dotterns jazzintresse och uppmuntrade henne. Tvärt emot filmens fiktive far. ”Monica Z” kastar medvetet om årtal och fakta. Skänk gärna en uppskattande tanke till Georg Riedel – verklighetens arrangör av ”Sakta vi gå genom stan” som i filmen får en helt annan tillkomst. Men som helhet funkar ”Monica Z” utmärkt, trots sina korrfel.

Bakom bra verk står ofta många sorters filmarbetare.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln