”Tog guld med mjölk- stinna amningsbröst”
Publicerad 2012-07-11
Fascinerande, imponerande, lokalpatriotiskt – och skrytigt.
Heidi Andersson balanserade på gränsen till det oklädsamt självförhärligande. Men klarade sig från att tippa över.
Jag tror att man kan konstatera att Heidi Andersson är lite av en superkvinna.
Hon är niofaldig världsmästarinna i armbrytning.
Det senaste guldet tog hon med mjölkstinna amningsbröst mot en till synes oslagbar "brutalryska" – som tidigare endast hade besegrats på vänsterarmen. Och den gången också av Heidi – som då hade en bebis i magen.
När hon bara var ett embryo spräckte hennes mamma mjälten efter att ha burit cement, och när hon väl kom till världen gjorde hon det med en sådan fart att barnmorskan tappade greppet.
I tio somrar i rad satte hon plant; ibland så mycket som tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. Och när andra bröt ihop, blev hon själv triggad av såren i händerna och näsblodet i duschen.
Hon startade företag när hon var 19, är sin egen tränare, har konstruerat egna armbrytningsbord och arrangerat "världens kraftfullaste armbrytartävling för kvinnor".
Hon kan handgräva potatisland, hyggesbränna, och så vidare – samt klara sig på modesta 8 000 kronor i månaden.
Och på toppen av detta står hon ut med en man som, när han väl är hemma, sover i ett eget rum, med öronproppar, för att slippa höra deras gemensamma son.
(Något som i alla fall i min bok ligger bortom gränsen för vad någon kvinna borde behöva tolerera.)
Ett skrytigt sommarprat?
Ja, tveklöst. Och bitvis känner jag att jag får nog av detta nästan kvävande lokalpatriotiska verbala ärevarv.
Men ändå: Vilken jäkla kvinna.
Kraft i arm och mod i barm, och så rörande stolt över sin hembygd och sitt ursprung.