Missa inte det andra, ”rockiga”, Nashville

En sak som aldrig kom fram i det annars så lysande ”Jills veranda” är att Nashville är en lysande rockstad, också.

Det senaste exemplet heter Nikki Lane.

Country är en mångfasetterad och motsägelsefull ­genre, och Jill Johnson lyckades förmodligen få en hel del fördomar på skam när hon bjöd in gäster till sin Nashville-veranda och vred på perspektiven i sin briljanta tv-serie i våras.

Vad som inte blev så tydligt, och nog snarare kan vara ämne för ett helt annat slags program, är att det musikaliskt alltjämt finns två Nashville.

Staden är både epicentrum för den kommersiella countryn och ett av de mest vitala fästena för modern rockmusik just nu.

Det sistnämnda har sina rötter i den alternativa country­scen som alltid funnits men växte sig starkare med No Depression-vågen på 90-talet och fortsatte vara en vital kraft på 00-talet med till exempel Lambchop som någonstans var country i grunden men tämligen ointresserade av att hålla sig till reglerna och egentligen minst ­lika mycket kändes som ett Curtis Mayfield-älskande soulband.

Det ”nya” Nashville blev en riktigt vital kraft när Jack White lämnade garagerockscenen i Detroit och började bygga upp sitt Third Man Records-imperium i Tennessee-metropolen.

På senare år har Nashville även lockat till sig band som The Black Keys och Kings Of Leon och om First Aid Kit skulle få för sig att lämna Sverige för USA anar jag att det är i Nashville de skulle hamna.

Inte bara för att de redan har spelat in en singel hos Jack White utan kanske framför allt för att det är det är precis deras ickenostalgiska men kärleksfulla relation till country- och rockhistorien som präglar det bästa på Nashville-scenen i dag.

Lyssna till exempel på Nikki Lanes nya album ”All or nothin’”, producerat av Dan Auerbach från The Black Keys. Lane är från South Carolina men har jobbat med mode i Los Angeles och New York och drog till Nashville dels för att hitta likasinnade musiker men också för att starta en retrohipp klädbutik.

Hennes låtar har ofta frän yta och sårbart inre, och även om det hörs att hon älskar Neil Young och Waylon Jennings hörs det minst lika tydligt att hon även har rört sig i helt andra, betydligt mer moderna och urbana miljöer.

Med sitt tredje album låter det som att Nikki Lane har hamnat på precis rätt plats, på flera sätt.

Ni gör nog klokt i att hålla koll på henne.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln