Besk medicin går ner med en rejäl dos buskis
Läs Sylvia Balac krönika
Vill du få fram ditt budskap?
Paketera det i buskisskrud.
Besk medicin kräver en smula socker för att gå ner, sägs det. Att kämpa för homosexuellas rättigheter på gravt homofobiska Balkan kräver en hel sockerrörsplantage.
Srdjan Dragojevics ”Paraden” om en gangster som hjälper ett bögpar att genomföra en Prideparad i Belgrad är en övertydlig, buskisspäckad klichefést till komedi.
Bögar sticker ut lillfingret när de dricker sprit. Kör rosa bilar. Har regnbågsmönstrade paraplyer, scarves och små knähundar. Lesbiska kvinnor har gråmelerade t-shirts, tatueringar och stöter på heterosexuella kvinnor.
Krigsveteraner och gangsters i sin tur gömmer pistoler i flingpaketen.
Gayaktivister har kritiserat filmen på grund av dess stereotyper. Men Srdjan Dragojevic har inte gjort ”Paraden” för dem.
”Jag gjorde filmen för homofoberna. Jag tror fullt och fast att konst kan förändra människor, därför gör jag filmer för den så kallade Mannen på gatan”, sa han i en intevju med Spiegel Online när filmen prisades på filmfestivalen i Berlin.
Och trots klichéerna får han också in mycket allvar i sin film. Det ständiga förtryck som Balkans bögar lever under. Hemlighetsmakeriet. Rädslan för att bli ”avslöjad”. Det reella hotet om dödligt våld.
Dragojevic fick kämpa i flera år för att få sin film finansierad. När den äntligen var klar blev det en riktig Balkan-blockbuster. 600 000 människor har nu sett ”Paraden” på bio i hela regionen.
Och har filmen bara omvänt en endaste fascistisk nationalistisk böghatare så är det värt att utstå all buskis i världen.