”Glada Hudik”-Bosse är död
Publicerad 2015-07-21
”Världen har blivit fattigare på en människa som älskar att kramas”
”Glada Hudik”-Bosse är död.
Han blev 63 år gammal.
– Världen har blivit fattigare på en människa som älskar att kramas, säger Pär Johansson, verksamhetsledare för Glada Hudik-teatern.
Bosse Östlin, känd från Glada Hudik-teatern, är död.
Han dog den 20 juli i sviterna av en hjärnblödning som han drabbades av i april.
– Världen har blivit fattigare på en människa som älskar att kramas. Det är en stor sorg. En stor människa som spridit väldigt mycket glädje och en kamrat till väldigt många människor, säger Pär Johansson.
Bosse Östlin var med i ensemblen från dag ett, då han medverkade i den allra första Glada Hudik-föreställningen ”Tomtar på rymmen” 1996.
Pär Johansson träffade honom redan 1982.
”Han gav ju kramen ett ansikte”
– Han var den första utvecklingsstörda jag träffade, då var jag 12 år. Att ha haft förmånen att känna honom har gjort att man ofta sett livet från en annan vinkel, säger han.
– Han gav ju kramen ett ansikte. Han tyckte att allt blir så mycket enklare om man kan ge nån en kram och det stämmer ju verkligen. Skulle det finnas fler av såna som Bosse tror jag världen skulle vara enklare att leva i, säger Pär Johansson.
Sedan hjärnblödningen i april har Bosse Östlin varit på olika behandlingar. Han lämnar efter sig bland annat sin mamma och sin bror.
Det är semestertider på Glada Hudik-teatern, men alla berörda har underättats.
”Spred en bra aura runtomkring sig”
– Alla är ju jätteledsna. Så framöver här ska vi träffas och ha en minnesstund. Men vi låter allt lägga sig först. Alla måste få chans att bearbeta det här på sitt sätt, säger Pär Johansson.
Han delar med sig av ett av sina favoritminnen av Bosse Östlin. De två var och föreläste för mellanstadieelever tillsammans, men Bosse var betydligt mer road av att spela innebandy med tjejerna och killarna på rasten än att föreläsa.
– Han skapade en atmosfär i de miljöer han var i som var väldigt tillåtande. Han var en människa som spred en bra aura runt omkring sig, säger Pär Johansson.
– Sen kommer jag aldrig glömma när han praktiserade på badhuset och skulle städa. Då tyckte han också det var roligare att spela innebandy. Då var han oftast själv, så släckte han lyset för att det skulle bli roligare. Det är också genialiskt.
Lena Koppel: ”Jättesorgligt”
Lena Koppel har regisserat två filmer som Bosse Östlin medverkade i, ”Hur många lingon finns det i världen?” och ”Hur många kramar finns det i världen?”.
– Jag fick nyheten igår. Jag blev ju väldigt förvånad och chockad för jag tyckte han var så frisk senast jag träffade honom, och verkade må bra. Det är ju jättesorgligt, för han gladde ju verkligen många människor i sin omgivning, säger hon.
Hon berättar att Bosse Östlin hade väldigt mycket humor – och hur hans kramiga sida bidrog till en bättre arbetsmiljö på inspelningarna.
Bröt inspelningen – för kramar
– När han tyckte att det blev för dålig stämning i teamet kunde han säga ”kan jag inte få en kram”. Då fick vi ju bryta inspelningen och krama varandra, det var ju inte nåt vi som jobbar med film var vana vid, men om det var en dålig stämning kunde han verkligen skapa en mycket bra stämning genom den kärlek han ville sprida omkring sig, säger hon.
Glada Hudik-teatern har varit framgångsrik, till och med gett föreställningar i New York. Ensemblen ”består av utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare”, enligt sig själva. Både SVT och TV4 har sänt dokumentärer om Glada Hudik-teatern.
Bosse Östlin blev 63 år gammal.
Glada Hudik-teaterns hälsning
Vi vill med stor sorg meddela att vår älskade vän och kollega Bosse Östlin har lämnat oss. Han somnade in, måndag den 20 juli, i sviterna av en hjärnblödning. Våra tankar går nu till Bosses familj.
Bosse, mannen med de största hjärtat av alla, som gjorde världen till en bättre plats att leva på. Vi vet att du redan nu börjat dela ut kramar och sprider din kärlek ovanför molnen.
Vi ses i Nangijala!