Tre höjdare och ett haveri i påskhelgen
Netflix imponerar – men SVT gör det sannerligen inte
TV-KRÖNIKA Påskhelgen bjuder på tre riktiga praliner. Bland annat det bästa som Netflix har gjort på länge.
Men också på ett haveri som SVT borde ha haft vett att hålla för sig själva.
Det bästa först.
De senaste åren har det funnits anledning att tvivla på Netflix förmåga, och kanske framför allt vilja, att göra tv som sticker ut. Som inte känns utspottad av en algoritm i syfte att skapa content och starta så många strömningar för tjänsten som möjligt. Som kräver något av sin tittare men också ger något tillbaka.
Men plötsligt händer det.
Lee Sung Jins ”Beef” är precis den typ av serie som det verkade som att Netflix inte gjorde längre. En snygg och sofistikerad dramakomedi med ett ovanligt perspektiv och en överraskande ton, som har både tänder, hjärta och hjärna.
Steven Yeun och Ali Wong spelar Danny och Amy. Två Los Angeles-bor som varken delar stadsdel eller klasstillhörighet – han är en harvande hantverkare i en halvtaskig lägenhet, hon en framgångsrik blomdesigner i en lyxkåk. Men de är ungefär lika missnöjda med livet, och har småaktighet, långsinthet och närhet till raseri som gemensamma nämnare.
De drabbar samman för första gången på en parkeringsplats, och efter en vårdslös biljakt genom ett villakvarter påbörjas en destruktiv vedergällningscykel som riskerar att dra dem båda i fördärvet.
Hur långt och hur lågt kommer de att gå?
Att hämnd är en rätt som bäst serveras kall är visserligen en gammal sanning. Men i ”Beef” serveras den varm och följden är en delikatess. Rå svart humor på en bädd av köttiga existentiella frågor.
Ett annat hett påsktips är ”Leva life”. En serie som stärker Viaplays ställning som bäst i klassen på ungt drama, efter serier som ”Threesome” och ”Thunder in my heart”.
Skickliga Hanna Ardéhn spelar en 24-åring som får ett cancerbesked precis när vuxenlivet har börjat och borde vara som roligast. Fint och trovärdigt om vänskap, hopp och förtvivlan.
Och missa inte heller ”Tiny beautiful things” på Disney+. Kathryn Hahn är ännu bättre än vanligt som en kvinna med ett sårigt förflutet och ett kaotiskt nu, som får en chans att uppfylla sin dröm om att bli skribent, och kanske reda ut sitt eget liv, när hon börjar ge främmande människor råd som kolumnisten ”Sugar”.
Cheryl Strayeds essäsamling har blivit en genuint vacker tv-serie som träffar hjärtat utan att vara för sentimental, och är rena rama balsamet för själen.
Men hur SVT har tänkt, eller om de ens har tänkt, kring ”Flykten till Östermalm” kan och bör man fråga sig.
Serien om en kurdisk familj som ärver en stor summa pengar och flyttar från Rosengård till Östermalm, där kulturkrockar uppstår, lanseras av SVT som ”Sven Melanders sista projekt”. Men känslan av att det hela fortfarande var på skisstadiet när han gick bort är överhängande.
Att Melander skulle ha släppt igenom det färdiga resultatet, i vilket absolut inget och ingen fungerar, är i alla fall extremt osannolikt, och att SVT sänder det i hans namn känns inte som en hyllning.
Det känns som ett vanhelgande.
FJELLBORGS FAVORITER
Ashley Lyles och Bart Nickersons makabra, svart humoristiska, oerhört spännande och väldigt välspelade mysterium om vad en grupp fotbollstjejer gjorde på 90-talet för att överleva i vildmarken är inne på sin andra säsong på SkyShowtime. Fler borde titta.
Ingenting är bättre än det här. Jesse Armstrongs tragikomiska drama om vad som händer med människor som har allt, utom kärlek, är ett mästerverk med gasen i botten på väg mot en upplösning som lär bli allt, utom vacker. Se och njut på HBO Max.
Sjölyckan
C Mores och TV4:s komedi om hur flera generationer av en familj trängs på ett sommarställe i Stockholms skärgård når aldrig några jättetoppar. Men som harmlös, småtrevlig humor med kompetenta skådisar och viss igenkänningsfaktor levererar den trots allt.