Christina Schollin flygs hem till Sverige efter olyckan: ”Ont, ont, ont”

Måste opereras – julplanerna riskerar att spricka

Publicerad 2022-12-11

Christina Schollin har ramlat i trappan och brutit foten på tre ställen.

Nu väntar en akut operation och därefter en lång tid i rullstol.

– Det är nästintill outhärdlig smärta, säger hon till Aftonbladet.

Det var under söndagsmorgonen som Christina Schollin, 84, önskade alla sina följare på Instagram en glad tredje advent – men berättade också att hon fem dagar tidigare föll i en trappa och bröt foten på tre ställen.

Olyckan ägde rum i spanska Nerja där hon och maken Hans Wahlgren har ett boende sedan många år tillbaka.

När Aftonbladet når Christina Schollin under söndagseftermiddagen berättar hon mer om den otursamma incidenten.

– Det är märkligt hur livet kan förändras på en sekund. Jag har alltid varit så försiktig och även gått försiktigt i trappor, så jag vet inte vad som hände. Kanske trappade jag snett i vår marmortrappa. Jag landade sedan på vårt marmorgolv, säger Christina Schollin och förklarar att hon direkt kände att något var fel:

– Min fot svullnade upp och blev tre gånger så stor på en gång. Där låg jag och kunde inte röra mig överhuvudtaget och fick ligga i samma ställning i en halvtimme innan ambulansen kom. Då tog de mig på en bår och gav mig morfinsprutor. De röntgade mig och skulle också gipsa mig, men de fick göra om det tre gånger. Det är alltså frakturer på tre ställen.

Christina Schollin på sjukhus i Spanien efter olyckan.

Christina Schollin kämpar nu mot de svåra smärtorna.

– Jag har ont, ont, ont. Det är nästintill outhärdlig smärta, men jag äter smärtstillande och nu har jag precis har fått reda på att jag imorgon bitti ska flyga hem tillsammans med en norsk sjuksköterska som de har flugit ner från Norge till Spanien. Det här går via SOS International och det är en helt fantastisk service. De ordnar med allting och sjuksköterskan är med hela tiden. Jag får rullstolstransport och sedan får jag tre säten baktill på flyget istället för en bår som jag trodde att jag skulle få. Det viktiga är att jag har foten i höjdläge för att få ner svullnaden.

Opereras i Sverige så snart det går

Väl hemma i Sverige blir det operation.

– Jag åker direkt till sjukhuset. Förhoppningsvis får jag en operation så fort det bara går. Men det beror på om svullnaden går ner. Jag har en god vän här nere som är pensionerad kirurg. Han tittade nyligen på mig och sa att sådant här opererar man och sedan är det sex till tio veckor i rullstol. Men det är saker som man får ta, livet bjuder på överraskningar ibland och det är bara att försöka göra det bästa av situationen.

Christina Schollin kan inte nog förklara hur tacksam hon är för all hjälp hon har fått av såväl goda vänner som maken.

– Hans är fantastiskt och han får göra precis allting. Jag sitter där jag sitter och kommer ingenstans. Jag kan inte göra någonting och kan knappt röra på mig. Hans har gjort ett otroligt jobb under de här fem dagarna. Nu håller vi på och packar och jag får säga till honom att gå till olika ställen och ta fram olika saker. Men det ska bli skönt att komma hem och bli omhändertagen och att Hans även får lite ledigt.

Christina Schollin.

Det låter som du trots allt är vid gott mod?

– Ja, men det måste man vara. Men det är klart det är jobbigt att inte kunna göra någonting. Jag kan ju inte gå på toaletten, duscha eller tvätta håret. Alla de här småsakerna som är van vid att kunna göra. Men man får försöka vänja sig vid det. Det är bättre att vara vid gott mod än att ge upp. Det kan man inte göra.

Julplanerna riskerar att spricka

Christina Schollin berättar samtidigt att julfirande hänger på en skör tråd.

– På julafton planerar Pernilla att vi ska vara tillsammans i hennes nya hus på Lidingö eftersom det eventuellt är klart då. Men jag vet inte om jag kan vara med. Det är 48 trappsteg dit eftersom hon har byggt huset på en höjd och det finns ingen hiss. Så det kanske jag får avstå från.

Men det är inte den enda festligheten som är planerad i närtid.

– På annandagen har jag bjudit in till en stor fest på lokal. Jag fyller 85 år och Hans och jag har också 60-årig bröllopsdag den 22 december. Så vi slår ihop vårt diamantbröllop och min 85-årsdag och bjuder in till en glittrande hejdundrande fest. Det blir ett 50-tal personer som kommer och själv får jag väl sitta och trona i en rullstol. Men jag har i alla fall något att se fram emot.

Följ ämnen i artikeln