Vi svenskar är helt fantastiska
Sverige är fantastiskt, minns ni den gamla fåniga devisen?
Men Sverige är verkligen fantastiskt.
Det finns mycket bra skit nuförtiden.
När jag lämnade det här regniga landet vid midsommar för drygt tre år sedan och bosatte mig i USA var det för all del i hyfsat skick.
Men något har hänt.
Det är extra sås numera, Popkultur-Sverige håller internationell klass.
Stora namn som Robyn, The Ark, Moneybrother, Eldkvarn och Håkan Hellström blir bättre med åren. Superheta Darin har slagit igenom. Marit Bergman lär ha ännu ett stänkaralbum på gång. Ulf Lundells tyngd kvarstår. The Hives har vi inte sett det sista av. Och i undervegetationen görs drösvis med extremkvalitativ indierock, från Jens Lekman till Alf till Vapnet till The Concretes till Tough Alliance"vi kan fortsätta länge.
Och proffsiga svenneshower som "Diggiloo", "Rhapsody in rock" och delvis "Tältprojektet" ger valuta för barn-
familjernas surt förvärvade semesterpengar. Och högklassiga Melodifestivalen är långt ifrån ett skämt.
Okej, svenska tv-produktioner består fortfarande mestadels av halvtrötta dokusåpor, men själva utbudet på tv är ofta briljant: varenda en av de allra bästa amerikanska tv-serierna visas numer på de stora kanalerna. (Alla utom grymma "Monk".) Och i höst kommer suveräna "Entourage" på Canal+.
"Ondskan", "Så som i himmelen", "Fyra nyanser av brunt" och Lisa Ohlins nya "Sex, hopp och kärlek" visar att Sverige håller internationell filmtoppklass även om Lukas Moodysson spårat ur i bisarrträsket.
Sverige är numer fullt av högklassiga - och kommersiella - popprodukter som inte är på rutten Lasse Åberg-nivå.
Det är läge att visa världen att svensk popkultur är det nya Volvo. För vad vi än påstått så har det inte funnits ett "svenskt popunder", inte på riktigt.
Men det borde kunna komma. Snart. Vi har klassen. Vi är fantastiska.
INNELISTAN
UTELISTAN
VECKANS...
Fredrik Virtanen