Poänglösa pojkar slår ut tuffa tjejer – det är löjeväckande i ”Idol”
Är det här en musiktävling?
Nej, i så fall skulle en åsna kunna vara en glass också.
Och den löjeväckande trenden att poänglösa pojkar slår ut tuffa tjejer fortsätter.
Utan Gina Dirawi och Pär Lernström hade programmet varit stendött.
Det säger en del om årets säsong att programledarna egentligen är det enda intressanta som händer.
När det gäller direktsändningar på bästa sändningstid är Dirawi och Lernström helgjutna.
I just ”Idol” handlar det inte att koka soppa på en spik.
Programledarna måste snarare laga en Nobelmiddag på en häftklammer.
Hur de lyckas lotsa tittarna genom detta gigantiska hitte på med värme och tajming är djupt imponerande. Den minst sagt rostiga juryn borde ta av sig kläderna och dansa ballongdansen till deras ära efter varje program.
För vad ska vi annars prata om? ”Musiken”?
Borde polisanmälas
Personen, eller personerna, som bestämmer att halvbakade ungdomar ska tackla monumentala låtar som Lauryn Hills ”Doo wop (that thing)” eller Princes ”I wanna be your lover” har ett makabert sinne för humor. Antingen det eller ett par horn i pannan.
De borde polisanmälas för dålig smak. Om man nu nödvändigtvis måste låta oerfarna kattungar jama en klassiker – ta något som inte betyder någonting.
Två spontana förslag: ”Köppöbävisan” och Ed Sheeran.
För det låter rätt illa överallt.
Deltagarna är fortfarande så många att det är svårt att hålla reda på vem som gjorde vad och varför.
Maximilians version av Queens ”Don’t stop me now” var oförglömlig, av helt fel anledningar. Det tyckte till och med hans egen pappa som för övrigt borde gå direkt till final. Sebastian Walldén och Nathalie Brydolf var egentligen de enda som över huvud taget hade på en scen att göra när temat ”Divor” hyvlades av.
Och man kan säga mycket om Vanja Engströms rockiga glidtackling av ”... baby one more time”, men aldrig att det var hon som skulle åka ut i kväll.
Tävlingens tröttsammaste trend, att tjejer med attityd fimpas och meningslösa gossar klarar sig, är bara irriterande.
Sämsta säsongen
Mycket talar för att det här blir den sämsta säsongen av ”Idol”.
Alla inblandade deltar i en fantastisk charad. I skådespelet ingår exempelvis att juryn, efter ett strikt och inarbetat manus, förfasas eller hyllar karaoke som för det mesta är ett stort ”jaha?”. Och publiken låtsas i sin tur att föreställningen betyder något, att den är på riktigt och spännande, mest för att orka stå ut med familjen en fredag i oktober.
Den märkliga uppfattningen att alla kan bli stjärna genom att tolka Cher 2018 behöver ett kollektivt stöd på alla fronter för att över huvud taget fungera.
Det är en fascinerande fars, rent av beroendeframkallande.
Det är synd om barnen. Men hur det än urartar i år går det redan att konstatera:
Gina Dirawi och Pär Lernström vann.