Slutet är nära
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden
Att domedagen är nära har aldrig varit så tydligt som förra veckan då det stod klart att den svenska popstjärnan Moneybrother börjar tillverka tomatsoppa och att hans brittiska motsvarighet Sting lanserar sitt eget rödvin från Toscana.
Det är dags att börja odla vår trädgård.
Visst är det konstigt att tänka sig att vi, människorna, kommer att försvinna? Rent av en omöjlig tanke.
Ändå ligger det till så. Solen kommer, liksom alla andra stjärnor, att dö om (i runda slängar) fem miljarder år. Chansen att vi blir kvar så länge måste dock bedömas som minimal.
Självgoda som vi är tror vi dock aldrig att slutet kommer nu, när vi själva är med i leken. Slutet kommer ”någon gång i framtiden”. Så är det förstås. Själv tror jag att slutet kommer i andra halvan av juni.
Filmen ”Watchmen”, med svenska Malin Åkerman som gick upp i fredags, bygger på en kultförklarad serieroman från en helt annan tid. Då var Kalla krigets kärnvapenhot den stora skräcken. Därefter blev miljöförstöringen det främsta hotet. Därpå George W Bush, sedan tillbaka till miljöförstöringen.
I dag är ekonomikatastrofen mest akut, samtidigt som miljöfrågan ständigt lurar i bakgrunden, redo att återerövra
förstaplatsen om det visar sig att den ekonomiska krisen avvärjs genom injektionerna i världsekonomin; om det visar sig att krisen inte fördjupas och skapar krig om territorium och smutsiga ungdomsgäng vid rykande oljefat som rånar pensionärer på socker.
Suck. Alltid är det något. En massa skit. Samtidigt.
Det var bättre förr, det var enklare. Kalla kriget erbjöd få trassligheter. Det fanns en röd sida och en blå sida, varsågod och välj. Antingen gillade vi tv-serien ”Dallas” eller hockeyspelaren Kasatonov. Valet var enkelt, de blå vann och nu är vi i den här trassliga soppan och vet inte vad vi ska göra. Recycla? Räcker verkligen det? Jag vet inte.
Då är det passande att stjärnorna visar vägen, och det gör de:
Redan för några år sedan köpte Blurs hipsterbasist Alex James en ostfarm i Oxfordshire. Ostfarm. Han ystar ost. Ost.
I veckan stod det klart att de första 30 000 flaskorna av poptantidolen Stings rödvin, lagrat sedan 2007 och baserat på distriktets typiska Sangiovese-druvor, kommer att börja säljas i september. Vin. Sting tillverkar vin.
Moneybrother, Sveriges egen Bruce Springsteen, proklamerade i veckan att han numer tillverkar och säljer tomatsoppa på burk. Tomatsoppa. Av ”giftfria” tomater.
Allt detta pekar i en tydlig riktning: det är fara å färde, det är dags att fly staden, vi bör slita hårt och göra nytta. Nu måste vi odla vår trädgård, som Voltaire uttryckte saken redan på 1700-talet i upplysningsromanen ”Candide”.
Moneybrother förklarade sitt tomatsoppabeslut så här i ett pressmeddelande:
”En artistkarriär i dag känns osäkrare än ett liv i livsmedelsbranschen. Jag sår detta frö nu för att inte stå handfallen när en dag inspirationen oundvikligen tar slut”.
Han borde tillagt: ”eller när undergången kommer”. För det gör den. Och då är det kanon att ha rikligt med ost, tomatsoppa och rödvin.