En blandning av sött och salt skapar stora låtar
Om du vill skriva en klassiker se till att melodin går i dur men texten i moll. Att lyckas kombinera motstatsförhållanden i en och samma låt är nämligen nyckeln till framgång.
I en intervju med Rolling Stone 1994 erkände Kurt Cobain att ”Smells Like Teen Spirit” var ett försök till att skriva den ultimata poplåten genom att kopiera The Pixies rakt av. Mycket av Nirvanas framgång låg just i Pixies metod att med tvära kast varva lågmält och högljutt, mjukt och hårt.
Ett annat av 90-talets största genidrag gick också ut på att kombinera två olika uttryck, rap och r’n’b, till en perfekt, storsäljande helhet. 2011 är det Katy B:s oskuldsfulla, unga röst över smutsiga och hårda beats som gör henne till den först riktiga dubstepstjärnan.
Om det skulle finnas en matematisk formel för hurden allra bästa musiken låter så måste den innehålla en faktor som står för kontrast.
Eller kanske rättare sagt balansen mellan ytterligheter.
Den allra bästa popen eller Motown-soulen är ju den som låter så glad att man egentligen aldrig skulle ana att den handlar om brustna hjärtan om man inte lyssnar noga på texten. Och band som Pet Shop Boys som samtidigt är både intellektuella och kapabla till skamlöst hittig pop är de som går till historien.
Kommersiell på gränsen till cheezy dansmusik kan bli fantastisk om man bara lägger till ett stråk av vemod i melodin, som i Coronas ”Rhythm of the night” eller ”If only you” med Danny och Drömhus-Therese.
Buffliga 50 Cent är som allra bäst när han är lite osäker på kärleken i hiphopballaden ”21 questions” .
En artist som R Kelly är gjord av ytterligheter. Hans uppblåsta självbild kanke inte verkar så nyanserad men, det existerar ingen annan artist som kan komma undan med att i ena stunden beskriva sig själv som ”sexosaurus” över snuskig r’n’b och i nästa andetag vara en ”swift wind sweepin’ the country” på en modern gospelklassiker.
Lyckas man med konststycket att balansera mjukt med hårt, luftigt med tungt, sexigt med återhållsamt, coolt med publikfriande så har man knäckt musikmakandets svåraste nöt.
Av precis samma anledning blir viss musik dålig och platt. Både twee och rapmetal misslyckas liksom med dynamiken och tillämpar inte musikens yin & yang.