En fantastisk cd-box med den coolaste
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-08-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Frank Sinatra är 1900-talets störste sångare.
Men han gjorde också många filmer. Nu finns alla hans filmsånger samlade i en fantastisk cd-box.
Den utmärkta tv-serien "Walk on by" som SVT visar på fredagar tar upp förhållandet mellan musikalen och filmen i programmet "Soundtrack" nu på fredag den 9 augusti.
Från det tidiga 1900-talet när låtskrivare gjorde sånger som drog publik till shower och musikaler i New York. Hollywood köpte över kompositörer som Cole Porter och bröderna Gershwin. Programmet berättar hur enskilda sånger kom till och fick ett eget liv utanför filmen eller musikalen. Efter succén för "Saturday night fever" kom paket som "Top gun" med påklistrade poplåtar där film och hitsinglar hjälpte till att sälja varandra. På 1990-talet återuppväckte Disney musikalen i tecknade "Skönheten och odjuret" och "Lejonkungen".
Filmer som sedan blev musikaler på Broadway. Cirkeln sluts.
I programmet kan man se Frank Sinatra sjunga en bit av "My funny Valentine".
Sinatra var USA:s största popstjärna på 1940-talet. Först via skivor och radio, men han dök upp i filmroller 1941 och 1942 som sångare i Tommy Dorseys band. 1943 kom "Säg det med sång" där han spelar sig själv och en tonårsflicka svimmar när hon öppnar dörren och han står där.
I nya boxen "Frank Sinatra in Hollywood" finns hela hans filmkarriär samlad på sex cd. Det mesta har aldrig funnits på lp eller cd i de här versionerna. Förutom alla sångerna finns här intervjuer, reklamsnuttar och tacktal vid galor m m.
Det är en underbart fyllig och rik cd-box. Det betyder ju inte att all musik är bra. Precis som Elvis Presley senare förseddes den unge idolen Sinatra med en del bleka sånger i filmkarriären. Men han gjorde flera bra musikalfilmer med Gene Kelly på 1940-talet, och på 1950-talet hade han mognat både som sångare och filmskådespelare.
Sinatra gjorde inte särskilt mycket intervjuer under de sista 30 åren av sitt liv. Desto roligare att höra honom bubbla på i radiosnuttar, som med Louella Parsons 1954.
Mycket är mer intressant än bra. Sinatra ägnade mindre tid åt sina filminspelningar än åt sina grammofonskivor. Att lyssna igenom boxen, och läsa de många texterna som följer med, är som att gå in i ett Sinatra-museum.
Roligt att hälsa på i.
Och höra den coolaste av de coola i lite töntigare sammanhang.
Elisabet Carlsson och Mikael Nyqvist är båda mycket bra i "Grabben i graven bredvid". Lite surrealistiskt dock att kvinnliga huvudpersonen Desiré har boken "Grabben i graven bredvid" hemma i sin bokhylla.
Men vi kan väl tolka det som en rekommendation att läsa den. För boken har fler bottnar.