Mian Lodalen om politisk kamp som pansar mot förtvivlan

Mian Lodalen sommarpratar måndag 25 juli.

När hon sommarpratade för 26 år sedan blev Sveriges radios växel nedringd av arga lyssnare.

Mian Lodalens nya ”Sommar i P1” lär säkert uppröra en och annan köttgrillare och barnalstrare.

Journalisten och författaren Mian Lodalen har gjort sig känd som en radikal röst i samhället, ”feminist och riksflata” kallar hon sig själv, men hennes ”Sommar” bubblar över av allt möjligt; från den kaotiska uppväxten, via politiska aktioner till livet med sin älskade hund Bobby och besattheten av ”Gift vid första ögonkastet”.

Hon som har ”fler havererade förhållanden bakom sig än Clark Olofsson” där ”brudarna gick omlott” är nämligen intresserad av relationer, främst hur ”heteros” kan vara så kassa på att få dem att funka. Hon menar att tvåsamhet kanske inte är för alla, även om SVT-programmets experter försöker övertyga deltagarna om det.

Lika kritisk är Lodalen mot pressen att skaffa barn, när det ”ohemula barnalstrandet” är den största klimatboven. Hennes egen mamma hade förmodligen valt abort om det vore fritt 1962, men Lodalen kunde inte vara mindre sentimental vid tanken på sin egen icke-existens.

Rätten till frihet för människor och djur går som en röd tråd genom sommarpratet. Hur kunde hon som var sämst i skolan bli författare och en av ”världens friaste människor”? Nyckeln finner hon i barndomen, hos en mamma och pappa som saknade talang för föräldraskap men som var fria och icke-dömande. Pappan sålde kondomer i Jönköping, ”Sveriges Jerusalem”, och historierna om hans galna eskapader är underhållande, men det fanns en baksida av våld i familjen och som 12-åring blev hon utsatt för ett övergrepp av ”pappas polare pedofilen”.

Det nämnde hon redan i förra sommarpratet och beskriver det jobbiga efterspelet, men också de ”svallvågor av skam” hon känt över att hon dagen efter övergreppet kramade om förövaren, som en slags besvärjelse om att allt skulle bli som vanligt.

Den politiska kampen har varit ett ”pansar mot förtvivlan och hopplöshet”. Hon rasar mot helvetet i djurfabrikerna och organiserar hjälp till Ukraina; ”elda under din vrede” uppmanar hon.

Mian Lodalen tackar alla som gör landet mindre slätstruket. Den kategorin tillhör hon definitivt själv.

Följ ämnen i artikeln