Min son kryper fram och greppar gitarren
Läs Joacim Perssons krönika
Åtta månader och redan helt tokig i gitarrer.
Lysande, hinner jag tänka.
Tills jag inser att min son kommer att kånka omkring på framtidens svar på fiolfodralet.
Får rapporter från öppna förskolan. Sambon har släpat dit Jeff och nu ska han träffa andra med lika bristfällig talförmåga och tvivelaktig motorik som han.
Upplägget är enkelt. Släng ut en enorm hög leksaker på en krypvänlig jättematta och låt bebisarmén roffa åt sig allt den lyckas få tag på.
Vänta några sekunder. Titta sen på när tio, femton ylande knattar plötsligt får händerna fulla med gula, röda och pedagogiska plastkreationer, börjar gurgla obegripligt med varandra och ett harmoniskt lugn sänker sig över lokalen. Succé.
Bara ett problem. En av bebisarna är helt ointresserad av både leksaker främmande ungar. Han har i stället fått syn på ledarens allsångsgitarr.
Nu finns inget annat. Till varje pris ska Jeff ha tag i den. Strängar eller stämskruvar eller vad som helst. Att göra de andra barnen sällskap i ringlekarna som just dragit i gång är förstås ännu mer otänkbart.
Vem fan vill ”baka, baka liten kaka” eller åka ut med ”prästens lilla kråka” nu? ”Ser ni inte? Hallå! Det finns en gitarr i rummet!”
Fantastiskt hör jag mig själv tänka. Det finns nämligen en möjlig skyldig i hemmet. En som har växt upp med den krassa inställningen att en snyggt sliten Telecaster eller överstyrd Les Paul är den tuffaste accessoar som går att hänga på sig och som fortfarande trivs allra bäst med en svagt brummande rörförstärkare inom räckhåll.
Eventuellt kan denna någon ha satt en SG i händerna på grabben innan han ens hunnit dra av sin första skrattsalva. Ivern att lite ödmjukt men bestämt plantera pappas gitarrmani hos pojkstackaren har alltså redan betalat sig. Till och med överträffat alla förväntningar.
I veckan stängde Depeche Mode ännu en svensk festival. En gång var trion längst fram i den modernaste genren som fanns men nu är bandet så ointressant att kidsen inte ens orkar ta tåget till Borlänge. Summerburst pågår nån annanstans.
Vad de tycker om fräsande gitarrock är över huvud taget inte med på skalan.
Jag gör en snabb googling. Barnens Hus plus turntable plus bebis.
Än finns tid.