Hon är nya polischefen i ”Beck”-filmerna

Uppdaterad 2018-12-16 | Publicerad 2018-12-15

Gunvald Larsson sköts ihjäl för åtta filmer sedan. Martin Beck själv har blivit rotelchef, längre från det praktiska polisarbetet.

There's a new sheriff in town i TV 4:s Beck-filmer: Alexandra ”Alex” Beijer, spelad av Jennie Silfverhjelm, 38.

– När jag växte upp satt jag som fastnaglad framför tv:n när Helen Mirren spelade Jane Tennison i ”I mördarens spår”. Att som kvinna nu få ta plats på ett liknande sätt, det är jättekul, säger hon.

Åren 1997-2018 har det gjorts 38 Martin Beck-filmer med Peter Haber i titelrollen.

Fram till 2016 tog Mikael Persbrandt allt större roll som mer temperamentsfulla kollegan Gunvald Larsson, men när skådespelarens missbruksproblem eskalerade, fick han sparken. Så han blev skjuten för åtta filmer sedan.

Martin Beck fick en ny radarpartner, Steinar Hovland, norrman som beskrevs som polisens svar på Petter Northug. Detta var på den tiden när han var bäst i världen på att åka skidor. Och Kristofer Hivju – känd från tv-serien ”Game of thrones”, Ruben Östlunds ”Turist” och för sitt stora röda skägg – har tacklat rollen med både energi och humor och blev snabbt en favorit hos publiken.

Jennie Silfverhjelm erkänner att hon inte hade totalkoll när det var dags för henne att kliva in i Becks universum.

– Jag har sett Beck- och Wallander-filmerna, men inte alla, jag hade missat att Gunvald Larsson hade dött.

– När jag provfilmade hade jag precis kommit hem från Kroatien och inspelningen av ”All inclusive” och var rätt trött. Så jag gick dit och sköt liksom lite från höften, jag blev nästan förvånad att jag fick rollen.

En hel del har ju redan sett ”Beck: Djävulens advokat” på streamingtjänsten C More. På söndag 16 december är det annars första gången filmen visas för den riktigt breda publiken i TV 4. Det är i denna film nummer 38 som Alex Beijer, med ett karriärförflutet på Interpol i Jordanien, fullt ut accepteras som ny chef även av Kristofer Hivjus rival om jobbet.

Blir det fler Beck-filmer? Vill Jennie Silverhjelm fortsätta som polischef?

– Jag vet inte mer än du om det blir fler filmer. Men jag fortsätter gärna. Nu känns det som att jag precis har börjat utforma henne, en människa som avsagt sig allt privat liv. Hon är inte gift, har inga barn, utan är en fullblodsarbetsnarkoman, säger Jennie.

Jag övade på skjutbanan. Det gick bra

Josefine Tengbladh, dramachef på C More och TV 4:

– Vi är så glada för att publiken fortsätter att älska Beck, vars fyra senaste filmer har slagit streamingrekord på C More och tagit för sig fint på TV 4. Jennie Silfverhjelms intåg i filmerna gav också en energiinjektion och gjorde det här universumet än mer spännande! Vi älskar Beck lika mycket som alla andra och tittar så klart på hur historien skulle kunna tas vidare, men det är för tidigt att säga någonting definitivt än. Det är mycket som ska falla på plats.

Jennie Silfverhjelm.

Hur förberedde du dig för rollen?

– Jag intervjuade två bekanta jag har som jobbar inom spaningsroteln, men det var ganska lönlös research, de får inte berätta så mycket. Jag övade på skjutbanan. Det gick bra. En vapenexpert lärde mig att göra den där mantelrörelsen på rätt sätt. Ljudet från den är ju viktigt också. Och så övade jag lite självförsvar.

Under senare år är det främst för succéfilmen ”All inclusive” som publiken känner igen Jennie. Hon blev Guldbaggenominerad för rollen som en av två systrar (den andra spelas av Liv Mjönes) som åker på händelserik semester till Kroatien med sin mamma (Suzanne Reuter).

– Flera kvinnor kommer fram och pratar om Malin, som min rollfigur heter. Hon har nog satt lite avtryck. Hon har det ganska jobbigt under den här resan och är ju ganska skitjobbig själv också, tror många kan identifiera sig med henne.

– Liv och jag gick på scenskolan och har känt varandra i tio år. Suzanne hade jag aldrig jobbat med, men hon har tidigt i min karriär varit en stor förebild.
Jennie föddes på Lidingö norr om Stockholm men växte mestadels upp i Bromma väster om stan, ihop med sin mamma. Undantaget var högstadiet, de åren bodde hon med pappan på Österlen i Skåne. Föräldrarna hade skilt sig och gift om sig när Jennie var liten.

Silfverhjelm är adligt, eller hur?

– Ja… vill du kolla våra deklarationer och se om vi är rika? (skratt). Båda mina föräldrar är entrepenörer och selfmade. Mamma jobbade i resebranschen, sedan med reklam. Pappa stack iväg och seglade i Whitbread around the world race när jag var liten. Jorden-runt-havskappseglingen som nu heter Volvo Ocean Race. Han var rekordung skeppare, 26 år.

Jennie Silfverhjelm.

Intresset för skådespeleri hade börjat gro och växte under gymnasiet på Södra Latins teaterlinje i Stockholm, dit Jennie flyttade tillbaka efter högstadiet.

– Sedan flyttade jag till Italien. Skulle plugga i tre månader men blev kär och blev kvar i ett år. Det blev lite plugg och mer jobb på olika barer som bartender. Pappa hade stor havskappssegelbåt, ordnade sponsorseglingar och ibland jobbade jag ombord där som kocka.

Jag var med i #tystnadtagning, absolut

– Sedan hade jag olika jobb när jag kom hem till Sverige, bland annat som aktiemäklarassistent och på hospice. På tredje försöket kom jag in på scenskolan, då var jag 22 år.

Nu tillhör Jennie sedan länge Dramatens fasta ensemble, men har från och till varit tjänstledig för att filma. Till exempel när #metoo skakade Sverige förra hösten.

– Jag var med i #tystnadtagning, absolut. Jag har själv inga erfarenheter av incidenter, men har bevittnat saker, jag har känt att det ibland har glidit åt håll som det inte ska glida åt. Nu har alla tvingats rannsaka sig själva och tänka över hur de ska bete sig.

Jennie har en befriande rak och lite krass inställning till jobbet. Som skådespelare måste man ”brinna” för sina roller för att det ska bli bra. Men ibland är det också ”bara” ett jobb.

– Nu har jag gjort en film med regissören Alexandra-Therese Keining, ”The average color of universe”, som kostat nästan inga pengar alls. Den handlar om en kvinna som har förlorat allt och går genom katarsis. Vi spelade in på fyra dagar och gjorde scener som var ganska psykiskt påfrestande. Ska bli intressant att se vad det blir av det.

– För några år sedan gick jag in och spelade läkare till Adam Pålssons döende rollfigur i ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Det är en helt fantastisk serie och Jonas Gardell är en av få män som har en förmåga att skriva ur ett kvinnligt perspektiv. Jag vill inte förringa det, men… det var inte en roll som var avgörande för min framtid. Jag hade en ettårig bebis, var nyskild och behövde pengar.

Jennie Silfverhjelm.

Jennie Silfverhjelm om…

… att filma barn- och ungdomsfilmen ”Rymdresan” mot Robert Gustafsson:
– Bygger på en bok av Christer Fuglesang. Jag är astronaut, Robert är raketkonstruktör. När det kommer till komedi… man märker hur många ”flygtimmar” Robert har under sina vingar, det är en fröjd att se hur tekniskt skillad han är där.

… sin rollfigur i sci fi-dramat ”Aniara”:
– Libidel, min roll, startar lite grann av en sekt, där kvinnor ska befruktas. Där finns en befruktningsscen som nästan är i ”Eyes wide shut”-stil. Den är vacker, poetisk, suggestiv. Jag tycker inte den var jobbig att göra. Jag är skådespelare, min kropp är till förfogande så länge det är relevant varför scenen görs på ett visst sätt.

… storfilmen ”Gentlemen”:
– Jag tycker väldigt mycket om rollen,” Kärran”, och det var kul att vara med i en sådan mastodontproduktion. Vi filmade i Vilnius. Utanför studion byggde de upp ett helt kvarter av Hornsgatan, inte långt från där jag bor nu, precis som det såg ut, intakt med affärer.

… att jobba med idolen Gösta Ekman:
– Han regisserade mig i ”Hantverkarna” på Dramaten. Vi blev goda vänner. Åh, vad jag saknar honom. Men på ett sätt var han hopplös att jobba med. Han spelade ofta före och då kände man lite att man kan lika gärna gå och lägga sig på komposthögen, det där går inte att upprepa lika bra.