Semifinalen – en av alla tiders mest spännande ”På spåret”-matcher
Vilken semifinal det blev!
En av alla tiders mest spännande ”På spåret”-matcher. Men också lite grann en fingervisning om faran med att spela in tv-program långt i förväg innan de sänds…
Kanske lika bra att avhandla gnället först så vi blir av med det.
Det är ingen hemlighet att alla avsnitt av ”På spåret” är inspelade i förväg, under en kort och intensiv period tidigt på hösten. Men redaktionen stoltserar inte direkt med det. Man julpyntar lite i tv-studion till det program som sänds närmast den helgen, så det ska kännas lite aktuellt. Mindre lyckat var väl när programledare Kristian Luuk, när inslaget Listan var ett nytt påfund, under en halv säsong tjatade om det som ett succéinslag. I verkligheten blev det ju avskytt från allra första stund.
En av frågorna på tredje resmålet Uppsala den här gången handlade om att Armand Duplantis, tävlande för Uppsala IF, slog nytt juniorvärldsrekord när han år 2018 vann EM-guld i stavhopp.
En rimlig fråga hade varit hur högt han hoppade när han vann EM-guldet. Nu vinklade man frågan på hur högt hans juniorvärldsrekord var. Som om någon skulle bry sig? Inte minst nu, i en icke förinspelad verklighet där han slog nytt världsrekord på 6.17 m för bara en vecka sedan. Plötsligt kändes ”På spåret” just då som ett lite trött program…
Fast bara i det ögonblicket.
Redan gruppfinalen mellan ”Jossar” och mor och son Cecilia Hagen/Jonatan Unge var en höjdare, där de förstnämnda vann med 44-40. Högsta poängen hittills den här säsongen.
Semifinalen blev också en nagelbitare. Jämnt hela tiden. Med tre frågor kvar ledde Hagen/Unge med fyra poäng, med en fråga kvar med två poäng. Men sedan kammade de noll på en ganska svår musikfråga, medan ”Jossar” svarade rätt – Stakka Bo, David Bowie – inom loppet av blott en sekund och fick de nödvändiga tre poängen för att vända underläget till vinst med en poäng.
Så bra var lagen:
Cecilia Hagen/Jonatan Unge. Mor och son. Hon är mångårig Expressen-skribent. Har tävlat framgångsrikt tidigare i ”På spåret”. Har både vunnit och varit i final ett par gånger. Han har utsetts till Sveriges bästa stå upp-komiker. Också känd via radion och poddar. Föll den här gången på dåliga musikkunskaper, tog inte en enda poäng på musikfrågorna.
Johar Bendjelloul/Josefin Johansson. Han har varit programledare i Sveriges Radio och Sveriges Television. Jobbar numera som profilerad skribent på Dagens Nyheter. Hon är komiker, sångerska, skådespelerska och programledare och har hörts i många program i Sveriges Radio. Hans lite allvarligare framtoning och hennes medvetet flamsiga uppträdande fungerar utmärkt ihop. Kompletterar också varandra väldigt bra kunskapsmässigt. Vann med 35-34.
Så bra var musiken:
Amason. Den här gången med Grant. Hon liksom visksjöng sig igenom John Denver-låten ”Annie's song” på ett onödigt lågmält sätt. Det lyfte väl heller inte riktigt när hon vävde ihop David Bowies ”Lazarus” med Stakka Bo-klassikern ”Here we go again”. Hade hellre hört Amasons sångerska Amanda Bergman ta tag i låtarna.
Några noteringar:
Hoppas verkligen Cecilia Hagen och Jonatan Unge kommer tillbaka. Har varit ett underbart roligt par. Kul att Unge låtsades skapa lite hatstämning inför matchen när han påpekade att Josefin Johansson hade kallat hans mamma för Dracula.
Det är mamma!. Jonatan Unges svar när Kristian Luuk antydde att laget ryckte i nödbromsen så fort ordet cannabis nämndes på första resmålet Denver.
Cecilia Hagens gissning att Duplantis hade hoppat tre meter i stavhopp, visar att alla inte bryr sig om idrott…