”Mad men” och ”Sex and the City” sätter igång cigarettsuget
Vad jag grundar mina livsval på?
Tja, vi kan ju börja med ”Mad men”.
Va? Vem? Jag? Nä då! Aldrig! Ingalunda. Never ever. Inte en chans att jag skulle låta mig påverkas av reklam.
Tänker jag.
Ändå, på något underligt vis, kan man ertappa mig med irrande blick framför sminkhyllorna på jakt efter just Den Där maskaran. Som om det vore någon högre makt som viskade ömt i örat på mig att just det här märket måste du ha, för då kommer du att få ögonfransar långa och tjocka som på en fullvuxen hingst.
Samma sak (”Va? Vem? Jag? Nä då! Aldrig! Ingalunda. Never ever) tänker jag när det kommer till att serier och film skulle ha något som helst inflytande på mig.
Trots det, av någon alldeles outgrundlig anledning, upptog jag mitt slumrande rökande under tiden jag tittade på första säsongen av ”Sex & the city”.
Jag vill helst förneka att det skulle ha något samband, men vad fan, det såg ju riktigt härligt ut när Carrie satt i sitt fönster och rökte. Uppflugen på fönsterbrädet med vit herrskjorta och ”se vad jag är naturligt vacker”-look. Och som hon njöt av den där ciggen! Hon lyckades till och med få det att se lockande ut när hon låg i sängen och bolmade, även om jag vet av erfarenhet att innerökande är det sunkigaste man kan ägna sig åt.
Och ”Mad men” gör ju inte direkt cigarettsuget mindre. Om de där stiliga människorna med sina knivskarpa käkben och perfekta axelpartier kan dra i sig tobak som om det inte fanns någon morgondag måste väl jag också kunna ta en liten ciggeligg eller två så där på tisdagsförmiddagen även om jag egentligen bara brukar feströka.
Ser jag en film där någon skådespelare halsar shot efter shot och till slut blir redigt packad tänker jag inte ”fy fan vad det är jobbigt att bli så där full” utan ”åh, vad lössläppt och skönt det verkar”.
Det här resulterar i att jag nästa gång jag ska gå ut också ska vara ”lössläppt och skön” och dricka shots, vilket jag innerst inne vet oftast slutar i sju års olycka, fyllegräl med min pojkvän och en bakfylla som mer eller mindre påminner om medvetslöshet.
Det här är så sorgligt.
Visste ni att det varken dricks eller ytterst sällan röks på riktigt i rutan? KLART ATT NI VISSTE.
Precis som man vet att tjejen i maskarareklamen inte har fått sina hingstfransar av just det där märket, utan av någon reklammakare med fet lön och grymma photoshopskills.
Jag måste sluta med det här.
Jag KAN inte låta Don Draper eller Carrie ha så stort inflytande på mitt liv att det slutar hastigt och lustigt i lungcancer och dödens död.
Det är ju faktiskt inte rimligt.