Schumer måste ha ramlat och slagit i huvudet när hon tackade ja till ”I feel pretty”
Komedin ”I feel pretty” med Amy Schumer lämnar en bitter eftersmak.
Inte på grund av dess banala men välvilliga budskap om att skönhet och självförtroende kommer inifrån – utan för att den innehåller mer reklam än Blondinbellas Instagram-konto.
Produktplacering är inget nytt, James Bond har stolt flashat sina klockor och bilar i decennier, men ”I feel pretty” nöjer sig inte med att visa upp produkter och företag utan har skrivit hela roller till dem. En av rollerna spelas av Soulcycle, en träningsstudio som finns i verkligheten och är spelplats för ”I feel prettys” dramatiska höjdpunkt.
Amy Schumers rollkaraktär Renee har missnöjt hasat runt i New York och känt sig fel och ful på alla sätt när hon en dag fastnar i spinning-cykeln och ramlar och slår i huvudet. När hon vaknar upp ser hon sig själv med helt nya ögon: Hon är skitsnygg och börjar bete sig därefter, vilket enligt filmen betyder divigt och självupptaget.
Därmed borde väl Soulcycle ha spelat klart sin roll, men icke. Huvud-karaktären återkommer flera gånger till sin motspelare, så att biobesökarna verkligen ska kunna ta in träningsstudio-kedjans budskap.
Nu när Renee känner sig skitsnygg vågar hon äntligen söka sitt drömjobb som receptionist på sminkjätten LeClaire, som gudskelov är ett fiktivt företag. Det är dock inte Target, som LeClaire ska samarbeta med. Target är USA:s näst största detaljhandels-kedja – endast överträffad av Walmart – och nämns, som en del av manus, minst femtioelva gånger i ”I feel pretty”.
Om jag hade varit lagd åt det konspirationsteoretiska hållet hade jag påstått att tunna, utdragna och inte särskilt roliga ”I feel pretty” är ett beställningsjobb från Soulcycle och Target. Och att vanligtvis vassa och roliga Amy Schumer måste ha ramlat och slagit i huvudet när hon tackade ja till att spela huvudrollen.