Hans vackra röst var som bortblåst
Jens Peterson: Något var fel när han uppträdde i Stockholm i torsdags
Art Garfunkel har en av världens vackraste sångröster.
Men när han uppträdde i Stockholm i torsdags var något fel.
Rösten skakade och svajade i klassiker som ”Bright eyes” och ”Bridge over troubled water”.
Jag har hört Art Garfunkel i flera konserter, både när han sjungit med Paul Simon och ensam. Alltid fantastisk sång.
Hans änglalika stämma och himmelska harmonier har lyft både Simon & Garfunkel och hans solohits.
I torsdags i Globen lät det annorlunda.
Första numret var ”Scarborough fair”. Det lät inte alls bra. Garfunkels röst darrade, ungefär som ett nervöst barn som spelar blockflöjt och inte kan hålla i tonen.
Efter applåden tackade Art Garfunkel och sa att även om man varit med länge kan man drabbas av nerver.
Han fortsatte med ”Perfect moment” från mycket starka soloskivan ”Everything waits to be noticed”. Sa att han var stolt över att nu också kunna kalla sig låtskrivare.
Men samma sak där. Ibland skakade rösten. Som om han var nervös.
Paradnumret ”Bright eyes” var likadan. Och med Art Garfunkels normalt så övermänskliga röst låter det inte vackert när han sjunger osäkert. Vokalerna vibrerade. Publiken hjälpte till i refrängen.
Han tackar efteråt. Säger att han uppskattar publikens stöd för att han behöver det den här kvällen.
Nästa sång är ”Sounds of silence”, och det blir inte bättre. I juli stod Paul Simon inför en stor Globen-publik och gjorde en fantastisk version av deras genombrottslåt. Nu kämpar Art Garfunkel sig igenom den inför en inte ens fullsatt parkett. Låter stundtals hes.
Hans femte och sista nummer är ”Bridge over troubled water”. En vers ensam, men sedan får han stöd av de andra sångarna i ”Night of the proms”. Och det blir ett lyft när Sarah Dawn Finer och de andra sjunger med honom.
Art Garfunkels framträdande i torsdags var ingen katastrof. Men betydligt sämre och nervösare än vad han brukar vara.
Nu läser jag en intervju med honom gjord för en månad sedan där Art Garfunkel berättar att han kämpat med stämbandsförlamning i två år. Det låter som en svår sjukdom även om man inte är sångare.
För en röst i världseliten måste det vara skrämmande att plötsligt inte våga lita på att rösten bär. Kanske tillräckligt oroande för att skapa scenskräck även för en 70-årig veteran.