Jag har aldrig hört en värd låt om tafsande

Rebecka Ljung: ”På en stor svensk festival bestämde sig en flinande ung man för att ta ett hårt grepp mellan mina ben”

Festival ska vara musikeufori och gemenskap. Men många med mig har fått festen nedsmutsad av tafs eller mer.

Det här måste visst sägas igen.

Den svenska festivalsommaren är slut. Trist för alla musikälskare – men kanske en lättnad för några. Den som fick främmande fingrar uppkörda mellan benen i ett publikhav, till exempel, vill nog bara glömma festivalsommaren 2016.

111 sexuella ofredanden hade anmälts på 13 stora festivaler, när P3 Nyheter räknade i augusti. Så jävla deppigt. Och fler än så har säkerligen blivit utsatta.

För några år sedan, på en stor svensk festival, bestämde sig en förbipasserande, flinande ung man för att ta ett hårt grepp mellan mina ben. En chock sköljde över mig. Illamående. Jag ville både gråta och slåss.

Instinktivt knuffade jag bort främlingen, med all min kraft, så att han släppte taget och snubblade baklänges. Sedan försvann han i trängseln. Han hade tagit för sig av min kropp, fastän han kunde räkna ut att jag inte ville.

För mig blev festivalen så klart saboterad. Världen av musik, pepp och vänskap – en underbar verklighetsflykt – slutade skimra. Jag kände mig kränkt och otrygg.

Vad jag gjorde sedan? Inget, förutom att klassiskt älta ”varför jag?”. Jag önskar att jag hade anmält, för att visa att det som hände var fel. Ett sexuellt övergrepp är aldrig okej – och ingen drabbad människa ska behöva höra något annat. Det som behövs är stöd.

Därför är det oerhört ledsamt att Expressen den 27 augusti publicerade ett slag i magen på dem som vågat anmäla. ”… hur många av alla rapporterade övergrepp på festivaler och fester den här säsongen tror ni är övergrepp i någon egentlig mening? Och hur många är pinsamt tonårsfummel, som alla nu vill göra polisärenden av? Jag har ingen aning”, skrev Johan Hakelius.

”Ingen aning”… Varför skriva utan en aning? Vem är tänkt som läsare?

Det finns en sak som heter tolkningsföreträde. Det är en utmärkt kompass för schysst stämning människor emellan. Bakom ordet finns förståelse och respekt – ett återkommande tema i populärmusik (”Respect” av Aretha Franklin etcetera). Tafsande eller pinsamt tonårsfummel, däremot, har jag aldrig hört en värd låt om.

Följ ämnen i artikeln