Snubbarna rök fortare än kvickt
Karolina Fjellborg: Vilken antiklimax
Tre ensamma mammor sökte. I en hel sommar.
Ändå hittade ingen av dem något av intresse.
Efter förra årets ”Bonde söker fru” var bondeskrået hett som chili.
Alla ville kila stadigt i en traktor.
Man kan kanske inte direkt påstå att ”Ensam mamma söker” har gjort samma sak för ensamstående mödrar som grupp (även om Susanne Sjöström har blivit en het frånskild potatis genom att berätta i tidningarna om sina nya bröst och om hur hon skulle vilja bli insmord i choklad), men programmet har i alla fall varit en omtalad tittarsuccé.
Dessutom har TV3:s kopia känts betydligt intressantare under sin första säsong än vad TV4:s original gör nu under sin andra ...
Att programmet blev en sådan favorit beror mycket på ren fingertoppskänsla i produktionen.
Att ungarna skulle blandas in i det hela, exponeras i tv och i princip speed-dejta en hel radda potentiella fadersgestalter ihop med sina morsor lät ju inte direkt helt okej från början.
Men det sköttes snyggt från avsnitt ett, och resultatet blev smittande feelgood-känsla till takterna av svenska sommarklassiker i stället för slisk, slask och uthängda kids.
Med tanke på det är det rätt synd att det hela föll så platt när det väl kom till kritan.
Susanne dissade båda sina killar i finalen (vilket i och för sig var ett nytt och fräscht grepp), och Veronica och Lenita måste ha dumpat sina utvalda med ljusets hastighet så fort kamerorna slocknade.
Så mammorna är lika ensamma nu som förut.
Förutom Susanne då, som tydligen smygdejtar Veronicas snubbe.
Vilken antiklimax.