Efter alla tjuvnyp – nästa vecka måste vi få kunna bli stolta över våra politiker
När valet är över måste vuxna politiker kunna ge och ta. Komma överens. Hitta det bästa hos nya sängkamrater.
Se bara på ”Fyra år till”.
Äntligen är det val. Jag jobbar på söndag och borde egentligen rösta i förtid, men man firar inte julafton den 22 december, man gör det på rätt dag.
På måndag är det slut på kampanjkarusellen. Landet måste styras, troligtvis av någon slags koalition. Det traditionella valet är antingen de borgerliga allianspartierna eller en rödgrön lösning.
Men det har talats allt mer om behovet av att riva murarna mellan blocken. Det gör det här valet extra spännande. Vilka partier hamnar i säng med varandra, så att säga?
Pekar på en lösning
Kanske pekar den svenska komedin ”Fyra år till” (2010) på en lösning? I Tova Magnusson-Norlings film spirar kärleken i riksdagskorridorerna – mellan Folkpartiets ledare och en socialdemokrat.
Folkpartisten befinner sig redan i en ”allians” (han är gift), och romansen hotar att inte bara förstöra äktenskapet utan även bådas politiska karriärer. Till sist blir dock en romantisk koalition mellan de tu omöjligt att undvika.
I slutspurten inför valet är politikerna extra duktiga på att måla upp hur mycket alla skiljer sig åt. Särskilt i år när det verkligen känns som att alla partier kämpar för sin egen sak, inte för några koalitioner.
Men när krutröken lägger sig gäller det att göra tvärtom – att hitta det goda i sin motståndare, vad som gör att vi kan samarbeta. Kanske inte älska varandra. Men samarbeta, tillräckligt väl.
”Fyra år till” är rena glädjeruset att se. Vi behöver få känna den där glädjen nästa vecka.
Inte som ”Lady och Lufsen”
Jag tror inte vi lär få se till exempel Stefan Löfven och Jan Björklund kärleksfullt putta köttbullar åt varandra, som i ”Lady och Lufsen”. Det är inte vad vi begär. Det handlar inte om att sudda ut nödvändiga politiska skillnader. Det handlar inte om att sjunga ”we shall overcome”.
Men vi behöver få känna lite stolthet över våra politiker. Att få se några av dem vara vuxna nog att komma överens i en stabil regering som står pall. Utan att smutsa ner sig med bruna fläckar.