Robert Wells lade ner popkarriären: ”Mådde inte bra”
Rhapsody in Rock firar 25-årsjubileum
Publicerad 2023-07-15
Fler artister, musiker och dansare än någonsin är på scenen när Rhapsody in Rock nästa helg firar 25-årsjubileum.
Inför konserterna i Dalhalla delar Robert Wells, 61, med sig av sina minnen från det unika musikkonceptet.
– Första konserten med Anders Berglund som dirigent och Gävleborgs Symfoniorkester var vi 67 personer på scenen – och bara 80 betalande i publiken. Jag insåg att ska jag lira på det här sättet, får det ta tid, säger han.
Det bör kanske påpekas, inte minst för att det finns entusiaster som följt Robert Wells genom alla åren och kan undra hur fan vi räknar, att 25-årsjubileet för Rhapsody in Rock inte utgår från de där första konserterna 1989.
De utgår från när Robert Wells började framföra sin mix av rock och klassiskt i Dalhalla, det gamla stenbrottet strax utanför Rättvik i Dalarna.
Redan 2008 tilldelades Robert en utmärkelse för 50 utsålda konserter i rad där. Rhapsody in Rock är Dalhallas längsta succé genom tiderna.
”Varje år när man åker ned i den där gropen…”
När han nu är tillbaka nästa helg, fredag-lördag 21-22 juli, blir det konsert nummer 69 och 70 sedan starten där 1998
– Jag har uppträtt på Båstad tennisstadion 28 gånger, men Dalhalla kallar jag för vår nationalarena. De har verkligen gjort avtryck med den arenan, nu ska ju till och med Kiss lira där.
(Intervjun gjordes på telefon när Robert Wells var i familjens sommarhus i Falkenberg några dagar innan Kiss spelade där i onsdags och torsdags)
– Jag är inte förtjust i att spela på fotbollsplaner som man bara har satt ett stängsel runt. Men varje år när man åker ned i den där gropen… man skulle kunna tro att det bara ekar, men magiskt nog så är det fint ljud. Det är häftigt, det är så mycket visuellt också.
”Nattjam klockan två på natten”
I år är det fler konserter än någonsin på Dalhalla, så några repetitioner där är inte aktuellt för de över 40 personer som ska stå på scenen under årets Rhapsody in Rock-shower.
Kvällarna före uppträder Regina Spektor och Tommy Körberg, med sin Grande Finale-turné.
– Vi har en stor lokal i Vallentuna där vi alla får plats att repa. Sedan åker vi upp dagen innan. Allt annat med ljus och sådant är förberett. Vi har väl tagit upp de flesta hotellrummen i Tällberg och rock & roll-hotellet i Rättvik, Best Western Hotell Lerdalshöjden.
– Där hade vi nattjam klockan två på natten, Jon Lord och jag lirade fyrhands på pianot, minns Robert.
Jo, han har en hel del minnen, Robert Wells. Både före och efter det att Rhapsody in Rock blev den stora framgång och närmast institution det nu är.
Lade ner popkarriären: ”Mådde inte bra”
Han hade gått Kungliga Musikhögskolan i Stockholm när han blev kapellmästare för artister som Lill-Babs (1938-2018), Jerry Williams (1942-2018), Eva Bysing och Gösta Linderholm (1941-2020). Han fick en Svensktoppshit 1986 och tävlade i Melodifestivalen året efter.
Ung, snygg, långhårig… popkarriären låg utstakad för honom. Tyckte andra. Inte Robert Wells själv.
– Det hade varit fantastiskt att vara kapellmästare för Lill-Babs och Jerry. Men popkarriären… jag lade ned det efter 11 månader. Det var inte jag, jag mådde inte bra i det där. Jag fick huvudnyckeln till en pianoaffär på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Där satt jag i stället ett och ett halvt år när de hade stängt och övade mig tillbaka till vad jag lärt mig på Musikhögskolan.
Så startade Rhapsody in Rock
I sin underhållande självbiografi ”Blod, svett och toner” skriver Robert Wells om hur tacksam han är över pianoprofessorns ”tjafsande” med honom på Musikhögskolan. För där föddes tankarna om det som blev Rhapsody in Rock, mixen av rock och klassiskt.
En annan inspiratör är Lill-Babs som skickade med honom de bevingade orden ”Allt går utom nyfödda barn”.
Det var inte helt lätt att få Gävleborgs Symfoniorkesters chef att ”köpa” Anders Berglund som dirigent, han hade ju ”bara” lett orkestern i Melodifestivalen, det var inte riktigt fint nog. Men å andra sidan hade ju Wells varit kapellmästare till Lill-Babs, en favorit, så chefen gav med sig.
Och sedan har Rhapsody in Rock-konceptet bara vuxit, från de där första konserterna när det nästan var lika många på scenen som i publiken, till bland det största vi har i Sverige.
Jag har sett det i allt från konserthus till på Ullevi i Göteborg och, förstås, flera gånger i Dalhalla.
Det är något med att Robert Wells i så hög grad brinner för musiken, att han liksom för över den känslan till sin publik.
Och det är också något av en folkbildare i honom. Han vill få de som ännu inte upptäckt de klassiska kompositörerna – Beethoven, Mozart, Grieg, Liszt, Chatjaturjan med flera - att göra det genom att poppa till deras mest kända verk.
SVT:s tittarsuccé ”Så ska det låta”
Något som säkert bidrog till att öka Rhapsody in Rocks popularitet var det faktum att Robert Wells tillsammans med Anders Berglund under de tio första säsongerna, 1997-2005, var pianister för tävlingslagen i SVT:s tittarsuccé ”Så ska det låta” (utom ett år, när Tina Ahlin vikarierade för Robert).
– Så är det ju med tv:s genomslagskraft. Men det räcker inte med att bara ses i tv, du måste prestera också, vara där till 100 procent.
Genom åren har cirka 120 artister och musiker varit gäster i Rhapsody in Rock.
Och Robert Wells har valt personliga favoriter.
– Vissa är sådana som folk knappt vet vilka de är.
Utländska artisterna som gästat
När kanadensiska sångaren Gino Vannelli var med, var det till och med en musiker i bandet som trodde Milli Vanilli skulle gästa.
(Det var en tysk musikgrupp som fick lämna tillbaka sin Grammy, sedan det avslöjats att de varken sjöng live eller på skivorna de hade gjort)
Några andra utländska namn som gästat är gitarristen Albert Lee, Squeeze-medlemmen Paul Carrack, Michael Bolton, munspelaren Charles McCoy, som spelat med artistvärldens allra största – och tidigare nämnda Jon Lord (1941-2012), legendarisk för hur han spelade hammondorgel i en av alla tiders största hårdrocksband Deep Purple.
”Skorrade i trumhinnorna”
Den konserten i Dalhalla minns jag väl. Hur The Poodles-sångaren Jakob Samuel nog tyckte det var en våt dröm som gick i uppfyllelse att få sjunga ”Highway star” och andra Deep Purple-klassiker med Jon Lord kompande på hammondorgeln några meter bakom. Allt medan lätt åldersstigna (manliga) Deep Purple-fans filmade alltihop.
– Jon Lord spelade så jävla högt så det skorrade i trumhinnorna. Men jajamensan, jag har nog aldrig fått så mycket tackmejl som då, från Deep Purple-fansen. Och så var det stort att få spela med honom igen, när vi jammade på natten.
”Få ihop ett lag där folk har kemi”
Årets gäster är Magnus Carlsson, Linda Lampenius, Jakob Samuel, Janne Schaffer, Gladys Del Pilar, Tommy Johansson, Hanna Lindblad, Peter Harrysson, Anders Berglund, Johan Boding, gruppen High Society med Karl Dyall, Rennie Mirro och Joachim Bergström och så medverkarna dansgruppen The Rhapsodettes i ledning av Oscar Wells och sångtrion The Vocalettes och musikerna under namnet Rhapsody Symphony Orchestra.
– Kapellmästeriet är som att vara coach, att få ihop ett lag där folk har kemi, det är inte som en nummerrevy där någon ska in och sjunga och sedan ut igen.
– En som är lite udda är Tommy Johansson, han är med i Sabaton, tur de hade turnéledigt. Han har gjort min låt ”Rhapsody in Rock No 1” i hårdrocksversion. Han spelar alla instrument själv och sjunger också.
– Vi har många fina röster i år. Och ja, jag sjunger ju också, men det är inte mycket att hurra för (skratt).
Robert Wells om…
…att göra Rhapsody in Rock i Royal Albert Hall i London:
– Ett av mina häftigaste minnen första gången vi var där. Omgivningen, arenan, hela upplevelsen, det var magiskt.
… att inte få göra Rhapsody in Rock i Radio City Music Hall i New York:
– Dagen innan 9/11 släppte vi biljetterna. På affischen ser man World Trade Center i bakgrunden. Veckan efter skulle vi haft presskonferens där ihop med drottningen, vi gjorde det ihop med World Childhood Foundation. Jag var på Ströget i Köpenhamn med familjen när Magnus Stråberg (pr-man) ringde och sa: ”Har du hört? Ett sportplan har tydligen kört in i en av skyskraporna”. En kvart senare ringde han igen: ”Det blir nog inget, det var inget litet sportplan…”
…att göra Rhapsody in Magic med Joe Labero:
– Jag var själaglad att få veta hur allt gick till i hans värld. Vi åkte till Los Angeles och köpte ett svindyrt trolleritrick. Det var svävande pianon där jag skulle upp i luften och flyga. Det var kul att vara i hans värld, men jag for illa av att vara upp-och-ned.
… att ha med Hep Stars-legenden Sven Hedlund (1945–2022) förra året:
– Jag är uppvuxen i Solna, några kvarter från gamla fotbollsstadion Råsunda och mitt över gatan bodde Sven Hedlund. Han var med mig förra året, det sista han gjorde, samma grej som när vi körde på Råsunda: Ingen presentation, vi spelade bara trum-introt till ”Cadillac”, han kom in och hela publiken reste sig. Vilken popikon!