Fares Fares i Sommar i P1 – en berättelse som behövs
Skådespelaren Fares Fares identitet har många pusselbitar men tidigt i sitt ”Sommar”-program slår han fast att ingen annan får bestämma vem han är.
Han är svensk, tack så mycket.
Född i Libanon men flydde till Sverige som tonåring, svenska som förstaspråk om än inte som modersmål. Dessutom arbete emellanåt i Danmark och USA, då på danska eller engelska förstås.
I dessa tider när vi är så besatta av frågor om svenskhet, och vilka som omfamnar vilka värderingar, är det märkligt sällan Fares Fares perspektiv hörs. Det vill säga det från någon som faktiskt har kommit hit på flykt undan krig, i en ålder (14) då man redan har börjat få en identitet men vill ta sig in i och bli en del av Sverige.
Att det inte räcker med att lära sin språket utan att man också måste knäcka en massa sociala koder kan man ju förstå men inte vilka dessa koder är. För Fares del var det till exempel att inse att det tydligen var töntigt att vara duktig i skolan och om en kille sitter med benen korsade så blir han kallad ”bög”.
En del av Sverige
Fares plockar ned det som i debatten kallas ”integration” till en tonårsvardag, inklusive möten med sinnesslö rasism, och det är så tydligt att vi behöver många fler av dessa berättelser. För oavsett vad man tycker så är de en del av Sverige nu.
En annan del av Fares identitet är förstås den han har blivit känd för: skådespelarens. Han drar sin karriär i blixtfart – men så tycks den faktiskt också ha rusat på ovanligt snabbt, från fri teatergrupp, via de stora institutionsteatrarna, filmdebut och så Hollywood.
Ny roll väntar
Han hade gärna fått uppehålla sig lite längre vid sitt jobb – det är inte så många som vet hur det är att komma som flykting till Sverige men det är ännu färre som vet hur det är att öva slagsmålsscener med Denzel Washington.
Sist i programmet berättar han om sin nästa stora roll. Det kan nog bli hur bra som helst.