Claire Foy om att ta över rollen som Lisbeth Salander: ”Ingen skådespelare äger sina figurer”

Publicerad 2018-10-29

Hela världen känner henne som Storbritanniens drotting Elizabeth när hon var ung, via Netflix-serien ”The crown”.

Nu blir Claire Foy, 34, den nya Lisbeth Salander, när ”The girl in the spider's web” hårdlanseras runt hela världen.

– Det har aldrig riktigt funnits en påhittad kvinnlig romanfigur som hon. Hon är unik, säger den brittiska skådespelerskan.

Av alla böcker som kommit i den våg som kallas Nordic Noir, är Stieg Larssons (1954-2004) Millennium-serie den framgångsrikaste. Författaren dog i hjärtinfarkt strax innan den första boken publicerades och hann aldrig uppleva hur var och varannan människa för ungefär tio år sedan satt och läste en Stieg Larsson-pocket på flygplatser, på badstränder, ja, överallt, runtom i världen. Totalt 90 miljoner sålda böcker.

Tre svenska filmer (2009) med Noomi Rapace och Michael Nyqvist (1960-2017) som datahackern Lisbeth Salander och grävande journalisten Mikael Blomkvist sågs också av en världspublik. Båda skådespelarna fick internationella karriärer. Sedan kom David Finchers påkostade Hollywood-version av första boken, ”The girl with the dragon tattoo” (2011). Nu med Rooney Mara och Daniel Craig i huvudrollerna. Publiksuccé, men inte tillräckligt stor för att filmbolaget skulle tycka det var värt att filma de två andra böckerna på engelska.

Claire Foy satt i London och kunde knappt få nog av Stieg Larssons universum.

– Jag läste alla böckerna och såg alla filmerna och blev som de flesta andra ett stort Lisbeth Salander-fan. Sättet som Stieg Larssons böcker var skrivna, så att man liksom kom in i hennes huvud och tankar… jag vet inte om det någonsin har funnits en påhittad romanfigur som hon. Lisbeth är unik, en väldigt komplex kvinna. Ibland beundrade man henne. Ibland ifrågasatte man henne. Ibland kunde man döma henne för saker hon gjorde, säger Claire när vi träffas under hennes korta pr-besök i Stockholm.
Då, de åren hon slukade Stieg Larsson-böckerna, var Claire Foy precis i början av sin karriär.

Hon hade vuxit upp i Leeds, Manchester och Buckinghamshire. Pappans jobb som försäljare för Ranx Xerox gjorde att familjen – mamma som jobbade på apotek, Claire och hennes två äldre syskon – flyttade runt rätt mycket. Sedan skilde sig föräldrarna när Claire var åtta år. ”En lätt kaotisk tid”, har hon beskrivit det som.

Hon gick dramalinjen på universitetet i Liverpool och förstod på allvar att det var skådespeleri hon skulle satsa på när hon sedan fortsatte ett år på Oxford School of Drama. Hon och fem kompisar från plugget flyttade sedan ihop i en stor lägenhet i London-förorten Peckham.
En kass Hollywood-film mot Nicolas Cage, ”Season of the witch” (2011), kan vi glömma. Men ett antal brittiska tv-serier – Charles Dickens-filmatiseringen ”Little Dorrit” (2008) och ”Wolf Hall” (2015) är de mest kända – förvandlade under några år Claire Foy till ett ”hett” namn i branschen. Sedan blev hon glödhet via Netflix-serien ”The crown”.
Serien om Storbritanniens nuvarande drottning Elizabeth II har blivit en världssuccé.

Claire Foy har spelat drottningen som ung. Första säsongen skildrade hennes liv åren 1947–1955. Andra åren 1956–1963. När tredje säsongen kommer nästa år, får vi följa hennes liv åren 1964–1973. Men då har Olivia Colman tagit över titelrollen.

Claire Foy trodde aldrig hon skulle få rollen i ”The crown”.
– När jag provfilmade var jag gravid i femte månaden. Jag fick en peruk och en bröllopsklänning och kände mig mest bara… svullen. Jag skulle flirta med Winston Churchill (som senare spelades av John Lithgow) och kände väl att det här blir nog inte riktigt som jag tänkt mig.

Men hon fick rollen. Som ibland var lite otacksam. Drottningen gör inte alltid så mycket. De runtomkring henne har de bättre replikerna.
– Ibland kändes det som att det jag gjorde mest av allt var att sitta och titta på alla andra, säger Claire och skrattar.

Fast hon är bra på att uttrycka saker utan ord. I Damien Chazelles bioaktuella ”First man”, där hon spelar hustrun till Neil Armstrong (1930-2012), astronauten som var först att kliva ned på månens yta 1969, uttrycker hon sorgen över parets dotters cancer genom att kedjeröka.

Claire Foy har vunnit både Golden Globe- och Emmy-statyetter för rollen i ”The crown”.

Känns det skönt att lämna det kungliga bakom sig?
Hon suckar lite innan hon svarar.

– Jo, jag vet, folk förknippar mig väldigt mycket med just den rollen. Men jag lämnar alltid mina roller bakom mig. Jag har gjort det i elva år.
Om det kändisskap rollen har fört med sig, säger hon:

– Folk säger ju bara trevliga saker till mig. Och annars jag har väl fortfarande inte riktigt vant mig vid att om jag är på galor och sådant att riktiga kändisar som Helen Mirren och Elton John kommer fram och känner igen mig.

Direkt efter andra omgången av ”The crown”, en rekorddyr (närmare en miljard kronor när alltihop är över) tv-serie, gjorde Claire Foy en billig skräckfilm inspelad med Iphones. Hon spelar en kvinna som vårdas på mentalsjukhus och som kanske, kanske inte, är sjuk på riktigt.

– Det var ju Steven Soderbergh, ett geni, som regisserade. Han skötte själv kameran, eller telefonen, då. Det var väldigt befriande att jobba med ett så litet team, vi var sällan mer än sju, åtta personer.

När regissören Fede Alvarez ville träffa henne för ”The girl in the spider's web”, förklarade hon att hon inte hade tid att provfilma. Hon var mitte uppe i inspelningen av ”The crown”. Take me or leave me, liksom. Hon fick rollen.

Hur mycket förberedde du dig?

– Det var mycket fysisk träning för att komma i form. Däremot var det ju ingen mening med att jag skulle lära mig köra motorcykel. Ingen ser ändå om det är jag eller en stuntkvinna som kör. Fast jag såg till att få göra en provtur med Lamborghinin, hur många chanser får man att köra en sådan bil…
Filmen bygger på David Lagercrantz bok ”Det som inte dödar oss”, men skiljer sig på väldigt många sätt från den.

– Fede (Alvarez) sa tidigt att boken bara liksom var ett skelett för hans film, han ville ha mer fokus på historien om Lisbeth Salander och hennes syster.

Hur kände du inför att Noomi Rapace och Rooney Mara hade spelat rollen för inte så länge sedan?

– Jag försöker liksom inte avvisa deras tolkningar. Jag är snarare stolt att jobba i samma anda. Ingen skådespelare äger sina rollfigurer, det är en tolkning. Jag har spelat Lady Macbeth på teatern. Det har säkert 4 500 skådespelerskor gjort innan mig.

Har du några likheter med Lisbeth Salander?

– Bitar av henne finns säkert inom mig, fast jag önskar att jag var mer som hon. Jag är faktiskt inte så pjåkig med datorer. Men att som Lisbeth utforska de mörkare sidorna av internet, det har jag verkligen ingen längtan efter.

Följ ämnen i artikeln