Lägre löner löser inte integrationen
20 oktober 2015
Integration
Flyktingkrisen är vår tids stora politiska och moraliska fråga. Den kommer att definiera den här mandatperioden i svensk politik och troligen det här decenniet i Europas historia. Situationen vi befinner oss i är exceptionell. De senaste sju dagarna sökte över 9 000 personer asyl i Sverige, av dem var drygt 2 300 ensamkommande barn. Just nu sker hjältedåd i skolor, hem för ensamkommande, kommunhus och frivilligorganisationer. Mottagandet ska bli så anständigt som möjligt. Människors värdighet och rättigheter respekteras. I delar av landet går man bokstavligen på knäna.
Stefan Löfven – men även ledande oppositionspolitiker – kommer vid nästa val att utvärderas utifrån hur de hanterade situationen. Hur de klarade att avlasta de kommuner som drar det tyngsta lasset. Hur Sverige ordnade med skola och svenskundervisning. Om det gick att inom rimlig tid ordna bostäder och jobb. Kort sagt: om våra ledare ägnade sig åt att lösa riktiga problem eller lade tiden på taktik och positionering. Den som följt svensk politik de senaste veckorna kan tänkas ha en del frågor om just det där. Samtidigt som människor på flykt söker sig till Sverige för att finna skydd befinner sig Sverige i en självförvållad politisk tornado. Kristdemokraternas ungdomsförbund har brutit decemberöverenskommelsen, Alliansen har upplösts och Sverigedemokraterna håller presskonferenser där de hotar med apokalypsen.
Bra tajming, Busch Thor och ni andra. Som tidigare S-ledaren och statsministern Ingvar Carlsson uttryckte det i en intervju i Dagens Nyheter nyligen så befinner sig Sverige i det ”allvarligaste parlamentariska läget sedan demokratins genombrott”.
Ingvar Carlsson är en politiker som tagit ansvar för svåra politiska kompromisser. Det han säger kan vara värt att lyssna på.
Medan delar av högern nu ägnar sig åt att förvärra ett redan kaosartat läge i riksdagen, ägnar sig andra åt att komma med enkla lösningar som har mer med ideologi än den komplexa verkligheten att göra.
Från högerpartier och närstående lobbyorganisationer görs nu en massiv och samordnad offensiv för ökad otrygghet. Integrationen ska bli bättre genom sänkta lägstalöner. Det talas om ”sänkta trösklar” vilket i praktiken betyder färre rättigheter och slopade krav på kollektivavtal för vissa anställningsformer. På moderatstämman i helgen återupptog partiet det gamla kravet om att skrota Las. För den som bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. För en Timbro-ideolog kan tydligen allt lösas med lägre löner och avregleringar. Till och med en flyktingkris.
Det är möjligen effektiv politisk kommunikation, men har mycket lite med de verkliga utmaningarna att göra. Forskningen ger inget entydigt stöd för påståendet att lägre löner leder till fler jobb. Vad vi däremot vet är att det skulle drabba personer som redan sliter och har svårt att få vardagen att gå runt – företrädesvis kvinnor inom arbetarklassen. Ett sämre läge att underblåsa den typen av konflikter är svårt att ens fantisera ihop. Flyktingkrisen är dramatisk och exceptionell.
Samtidigt är svaren den ropar på byråkratiska och grå till sin karaktär. Det handlar om att bygga en majoritet i riksdagen som håller. Det handlar om att skaka fram resurser till socialtjänsten, fler lärare, bostäder och svenskundervisning.
Det handlar om att begripa den kommunala verkligheten och se till att ansvaret över landet fördelas jämnare än i dag.
I dag fortsätter de blocköverskridande samtalen om flyktingkrisen. Att de lyckas är av avgörande betydelse för Sverige.
Samt för eftermälet för de politiker som deltar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.