Någon måste vara bostadsminister
Vem är Sveriges bostadsminister? Miljöpartisten Peter Eriksson sägs det. Det innebär att bostäder är en politisk fråga. Men frågar man svenska folket så kommer bostäder inte särskilt högt på listan över prioriterade valfrågor.
Det kan man tycka är lite märkligt.
I veckan kom Boverket med nya siffror där man räknar med en rejäl minskning av antalet påbörjade bostadsbyggen. Värst drabbas Storstockholm där minskningen väntas bli 25 procent i år. Ändå rapporterar varannan svensk kommun bostadsbrist.
Förra året färdigställdes bara 53 500 bostäder, jämfört med Boverkets behov om 80 000 årligen. Till år 2025 behöver 600 000 bostäder byggas för att kompensera för det som inte byggts tidigare och för att räcka till den växande befolkningen. Allt pekar på att byggandet nu viker. I år väntas bostadsbyggandet minska i omfattning. Nu varnar Boverket för att det inbromsade byggandet kommer leda till ökad hemlöshet, större trångboddhet och negativ påverkan på samhällsekonomin.
Det har regeringen försökt åtgärda genom ett investeringsstöd för byggandet av hyresrätter. Men Dagens Industri kunde i dagarna berätta att det knappt används. Stödet har till exempel inte genererat en enda ny hyresrätt i Stockholm.
Det är byggbolagens fel, tycker Peter Eriksson som alltså är politisk ansvarig för bostadspolitiken. Och kanske håller väljarna med honom. Boendet har ju för många människor blivit en fråga som bara handlar om pengar och konsumtion. Inte om politik.
Under Carl Bildts och Göran Perssons 1990-tal avvecklades de statliga satsningarna på att bygga nya bostäder. De kostade helt enkelt för mycket. I stället har vi ränteavdrag, avskaffad fastighetsskatt och rot-avdrag - en sorts subvention riktad mot människor som redan äger sin bostad - som kostar staten lika mycket som de gamla bostadssubventionerna, som andel av BNP.
När finansmarknaderna avreglerades på 1980-talet blev det hushållens möjligheter att låna pengar som drev på byggandet, och så fungerar det än i dag.
En svensk medelklassfamilj som bor i hus eller bostadsrätt kan i dag ta stora lån och betala pyttelite i ränta för att renovera, köpa bil eller fritidshus. Genom permanent bostadsbrist och en politik som lämnat ifrån sig sina instrument för att reglera finansmarknaden upplever många att de sitter på en privat sedelpress. Och bankerna gör tokvinster.
Alla är inte lika lyckligt lottade.
För tjugo år sedan räckte det med en halv årslön för att en genomsnittlig löntagare skulle klara insatsen för att kunna köpa en nybyggd bostadsrätt med tre rum. 2014 hade kostnaden för insatsen blivit 14 gånger högre. Detta berättar den tidigare LO-ekonomen Dan Andersson i sin bok "Ett eget hem åt alla".
I två decennier har svenskarnas inkomster halkat efter bostadspriserna.
Ungefär en tredjedel av Sveriges hushåll har inte möjlighet att ta ett normalt bostadslån i dag.
Stigande byggkostnader har gjort nyproducerade lägenheter ruskigt dyra. Det har i sin tur lett till att byggbolagen helt fokuserat på att bygga dyra bostadsrätter riktade mot köpstarka grupper. Så svenskarna har dragit på sig drygt 1 000 miljarder mer i bolån, och hushållens skulder är i dagsläget uppe på 180 procent av deras disponibla inkomster.
I dag är det - tack vare att bostadspriserna ökat - lån på banken som gör att vi har råd att handla och höja vår levnadsstandard. Den svenska tillväxten är beroende av stigande bostadspriser och växande konsumtion.
Men om det vänder nu? Om räntorna stiger? Om bopriserna faller? Om ekonomin saktar ned?
Den svenska statsskulden har inte varit lägre sedan 1977. De offentliga finanserna gör ett överskott på 46 miljarder kronor i år. Ska de pengarna gå till att rädda en ekonomi som skapat skuldsättning och klassklyftor – eller nya bostäder?
Det är en politisk fråga som kräver politiska svar och en bostadsminister som inte skyller ifrån sig.