Bluffen som vapen mot facket

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det har gått två veckor sedan Europadomstolen underkände granskningsavgifterna i byggindustrin. Domslutet har skapat debatt.

Arbetsgivarna vägrar betala. Arbetsmarknadsministern hotar med lagstiftning och frågan har blivit grus i ett redan gnisslande avtalsmaskineri.

Framför allt har Europadomstolens besked släppt lös en våg av revanschrusig vrede mot fackföreningsrörelsen, i synnerhet Byggnads. Det system parterna kommit överens om beskrivs omväxlande som privatbeskattning och facklig tvångsanslutning.

Falska uppgifter

Nu avslöjar LO-tidningen att hela målet byggde på falska uppgifter. I domstolen, och i medierna, har beskrivits hur de oorganiserade byggnadsarbetare som drev frågan betalat stora summor till Byggnads granskning. I själv verket har de inte betalt en krona.

Lika fullt har de tilldömts skadestånd.

På sina håll kommer historien att avfärdas som ett missförstånd som saknar betydelse för principen. Lika rimligt är att se den som ett medvetet och framgångsrikt försök att av ideologiska skäl föra domstolen och opinionen bakom ljuset.

Sanningen får betala

Det vore i så fall inte första gången.

Både i det pågående målet om Vaxholmskonflikten och i diskussionen med anledning av blockaden mot salladsbaren i Göteborg har tveksamma faktauppgifter och rena skrönor snabbt blivit etablerade sanningar i kritiken mot facket. Ännu är det till exempel ingen som kan svara på vad de lettiska arbetarna i Vaxholm egentligen tjänade.

När det avslöjas att granskningsavgifterna underkänts efter en rättegång byggd på uppenbart oriktiga uppgifter borde det sansa debatten. Det kommer inte att hända.

Alltför starka intressen vill se förtroendet för facket underminerat, också till priset av sanningen.

IP