Ge ungdomarna chans att få jobb
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många varnar för riskerna att Sverige får en tudelad arbetsmarknad. En för så kallade insiders, och en för outsiders där villkoren blir alltmer ojämlika. De som har fäste på arbetsmarknaden får i takt med ökad produktivitet och tillväxt stigande realinkomster medan outsiders får hanka sig fram på en osäker a-kassa, Ams-åtgärder, tillfälliga jobb, svartjobb eller sjukersättning.
Sverige tillhör fortfarande de länder i Europa som har den högsta sysselsättningen och lägsta arbetslösheten, men utslagningen från arbetsmarknaden kan ändå inte negligeras. Den är ett nytt, markant och skrämmande inslag sedan nittiotalskrisen. Flera hundra tusen av dem som slogs ut då, har inte lyckats komma igen på arbetsmarknaden. Lika illa är att nya grupper, framför allt ungdomar, också har fått allt svårare att ta sig in.
Sverige måste bryta det mönstret annars får vi snart ännu starkare krav på sänkta löner och otryggare villkor på arbetsmarknaden. Det finns redan alltför tydliga röster om detta. En av dem är Maud Olofsson med sitt nya krav på att ungdomar ska kunna anställas utan rättsligt skydd och sägas upp omedelbart utan motiv under två år. Får de sparken får de ett avgångsvederlag på en–två månadslöner.
Allianspartierna har i frågan om jobb och arbetslöshet ryckt åt sig problemformuleringsprivilegiet. De är bra på att beskriva problemen på arbetsmarknaden och politikens tillkortakommanden. Tyvärr är de inte lika bra på lösningarna.
Maud Olofsson har alldeles rätt när hon som politiker och mamma ställer frågan varför ungdomsarbetslösheten inte är en huvudfråga i den politiska debatten. Nittiotalets ekonomiska kris slog hårt mot alla kategorier löntagare, men mot ungdomarna i synnerhet. Sysselsättningen minskade dramatiskt från 80 procent till 60 procent på 10 år för gruppen 20–24 år. Arbetslösheten i den gruppen är fortfarande mer än dubbelt så hög som för dem över 24 år. Samtidigt som alltfler studerar. 89 000 av de heltidsstuderande är i dag latent arbetssökande, det vill säga vill jobba om det fanns jobb.
Sverige måste hitta ett sätt för unga människor att komma in och få en chans på arbetsmarknaden. Danmark har hittat en bättre modell än Maud Olofssons.
Där får unga anställas i två år utan anställningstrygghet, men om de får sparken får de 90 procent av lönen i fyra år för att utbilda, omskola sig och söka nya jobb. Det ger avsevärt bättre förutsättningar och större trygghet än två månader!
Vi har sett
alltmer av ökade inträdeshinder på arbetsmarknaden, för ungdomar men också invandrare och personer med svag utbildningsbakgrund. Samtidigt har arbetsmarknaden segmenterats och delats upp. Utslagningen är stenhård, trösklarna för inträde höga. Arbetsmarknadspolitiken har de senaste 15 åren fått en allt starkare inriktning på omhändertagande, förberedande och billigare Ams-åtgärder. I stället måste den nu bli offensiv med direkt jobbfokuserade utbildningar, praktik och kvalitativa prova på-insatser. Annars förstärks utvecklingen mot en tudelad, på sikt amerikaniserad, arbetsmarknad. Det är djupt oroande.