Miljarder skäl att få Nyamko Sabuni vald

Sista ronden är nog inte spelad

Jag hade glömt att jag kände så många folkpartister. I ett tält i Almedalen lutar sig en luttrad folkpartist över smörgåsrånet och berättar för mig om de rykten som är i svang. Någon dag senare viskar en hög tjänsteperson i gamla Reinfeldtregeringen fler detaljer om det nät av personer med starka näringslivskopplingar som vävts runt Nyamko Sabuni. En av dem sa: ”Jag gillar inte ens Ullenhag, men så här får det inte gå till.”

Eskilstuna-kurirens ledarsida ställde tidigt relevanta frågor, om att den tidigare partisekreteraren Johan Jakobsson verkar ha roddat Nyamko Sabunis kampanj. Han drev den hårda Fp-linje kring 2000 som mynnade ut i språktest och stora väljaruppgångar när partiet för första gången smakade på den kalk som i dag är den blåbruna malström som blivit vår samtid.

Johan Jakobsson fick avgå några år senare efter det liberala dataintrånget i Socialdemokraternas intranät 2006. Sedan dess har han arbetat i näringslivets ”public relations”-delar.


Frågetecknen kring ”Team Nyamko” och näringslivet har kallats för konspirationstänk av somliga, men frågorna är fullt rimliga. Det är politik vi pratar om. En verksamhet som stiftar lagar, höjer eller sänker skatter och inför förbud eller subventioner mot olika företeelser. Politik är på riktigt och på en allt mer sammanflätad ”offentlig marknad” på tusentals miljarder är politiska beslut i dag dessvärre en vara som kan köpas.

Vem skulle kunna ha intresse att byta Erik Ullenhag mot Nyamko Sabuni?

Vår nutidshistoria är fylld av kupper och kampanjer mot enskilda partier och politiker. Våra i dag rätt svaga och på aktiva medlemmar tömda partier blir lätta att påverka. Som forskarna i forskarantologin ”Scandalous” sammanfattade det för några år sedan är det ofta mycket effektivt att byta ut en politiker mot en annan för att uppnå politisk förändring.


Vem skulle kunna ha intresse att byta Erik Ullenhag mot Nyamko Sabuni? Tekniskt går det oftast till så att PR-byrån ”säljer in” en lösning på en politisk risk mot ett storföretags- eller näringslivsorganisations intressen.

Näringslivets väldokumenterade insats 2014 för att få SD att säga ja till vinst i välfärden är ett välkänt exempel. Kanske vill liknande krafter i dag hindra L att välja en partiledare som skulle ha kunnat gå med på vinstbegränsningar i skolan eller högre kvalitetskrav på vårdjättarna?

Och elefanten i rummet: vad vore det inte värt om även Liberalerna öppnar dörren för SD?

Sista ronden är nog inte spelad.

För några år sedan skrev jag en bok om vad som hände bakom kulisserna när Håkan Juholt valdes och avsattes som partiledare för Socialdemokraterna. Till slut kommer sanningen alltid fram.

Jag hoppas det just nu sitter någon ung lite nördig folkpartistisk ”Daniel Suhonen”-typ och kartlägger vad som egentligen hände i L.


Sista ronden är nog inte spelad. Som en av mina plötsliga folkpartivänner sa medan hen sprang in i en gränd under ett av Almedalveckans skyfall: ”Det kommer mer!”

Hen såg riktigt arg ut.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.