Ett högt pris för Löfvens regering
Stora eftergifter till C och L
Efter månader av stillastående positionering går det plötsligt fort i maktkampen om Sverige. Bollen om avgörandet i spelet om regeringsmakten har nu landat i famnen på Liberalerna.
Detta efter att centerledningen rekommenderar att Stefan Löfven släpps fram som statsminister, vilket Annie Lööf meddelade på fredagen. I överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centern har Annie Lööfs parti fått igenom mängder av krav. En utredning om undantag i LAS, etableringsjobb med lägre lön för nyanlända, fri hyressättning vid nybyggnation, med mera.
Valet: Löfven eller Åkesson
Men det Annie Lööf framför allt behövt ta ställning till, är att ge makt åt Stefan Löfven eller åt Jimmie Åkesson. Utfallet av valet gav inga andra alternativ. Annie Lööf är stark motståndare till rasism, hon är feminist och står för ett fritt och öppet samhälle. Hon släpper inte fram ett parti som med sin politik vill begränsa kvinnors ekonomiska utrymme, beslutsrätten om den egna kroppen, bromsa utvecklingen mot ett jämställt samhälle, som inte stöttat ett enda framsteg för hbtq-gruppen, och som regelbundet läcker rasism.
Samma val står nu de djupt splittrade Liberalerna inför. Det har orsakat storbråk inom partiet, särskilt sedan Kristersson gett ett motbud: borgerlig politik inslagen i löften om “anti-SD-regler”. Det är dimridåer, eftersom valresultatet består.
Liberalerna för fram språkkrav
För det lilla partiet Liberalerna är resultatet av förhandlingarna dessutom rena drömmen, med punkter de aldrig fick igenom i Reinfeldt-regeringen. Ett exempel är språkkrav – “godkänt prov i svenska och grundläggande samhällskunskap” – för att få bli svensk medborgare. När Folkpartiet först framförde språkkravet 2002 mötte det en stormflod av kritik, att reformen skulle dela upp invandrare i ett a-lag och ett b-lag.
Liberalernas avtryck märks även i form av att försöket med betyg från fjärde klass permanentas, förstatligad skola och borttagen värnskatt redan från januari 2020. Jan Björklund säger ja till att släppa fram Löfven. En högljudd minoritet i L håller emot, men de är också högst medvetna om att de i ett extraval troligen åker ur riksdagen. Valet för Liberalerna borde vara enkelt.
Desto svårare blir det för den nya regeringen Löfven, som måste leda landet, med alla eftergifter till ett mer otryggt Sverige. Förankringen inom S har förmodligen gett upphov till konvulsioner, fördelningspolitiken i detta är usel, särskilt i kombination med M-KD-budgeten. Uppluckrad arbetsrätt, språkkrav, slopad värnskatt, urholkad a-kassa, dyrare hyresrätter, mer åt de som har mest.
I nästa vecka får vi troligen en ny regering. Men till ett högt pris.