Jättepenis och Pussy Riot skakar om Vladimir Putin
Publicerad 2012-08-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med färgglada ansiktsmasker och dissonant punkmusik har Pussy Riot ruskat om Vladimir Putin. Det löst sammansatta konstkollektivet har vid flera tillfällen framfört kritik mot den ryska regimen som de menar är patriarkal, förtryckande och korrumperad.
I februari greps tre av medlemmarna – Nadezhda Tolokonnikova, 22, Maria Alekhina, 24 och Yekaterina Samutsevich, 29 – efter ett performance i Moskvas Frälsarkatedral. Protesten riktades mot den ortodoxa kyrkan som inför presidentvalet tidigare i våras förklarat att Vladimir Putin är utsedd som president av Gud och att det är okristligt att demonstrera.
Rättegången mot Pussy Riot-medlemmarna har streamats live – och följts av hela världen de senaste två veckorna. Den juridiska processen kan sammanfattas som ett spektakel, bland annat har feminism påståtts vara en dödssynd. På fredag meddelas domen. Åklagaren yrkar på tre års fängelse för blasfemi och huliganism. Utfallet påstås vara uppgjort.
Mest uppmärksamhet under rättegången har Nadezhda Tolokonnikova fått. Mycket för att hon är vacker som en ung Natassja Kinski, men också för att hon beskrivs som ledargestalten. Tillsammans med maken Pyotr Verzilov har hon varit aktiv i gatukonstnätverket Voina (Krig). I en uppmärksammad aktion målade de en jättepenis på en bro som vid broöppningen restes mot den ryska säkerhetstjänstens högkvarter.
Pyotr Verzilov har intervjuats av världens medier om rättegången mot Pussy Riot. Till The Guardian säger han att rättsprocessen visat att den ryska regimen kan sätta dit vem som helst. ”Ingen är säker.”
Paret Tolokonnikova och Verzilov har liknats vid den intellektuella superduon Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Jag får mer associationer till Burmas frihetshjälte Aung San Suu Kyi och hennes brittiske make Michael Aris, paret som med gemensamma, fredliga krafter låg bakom uppluckrandet av militärjuntans järngrepp om landet.
I Luc Bessons filmiska biografi om den burmesiska nobelpristagaren, ”The lady”, är hennes pianospelande en viktig symbol för Burmas demokratikamp. Under den 15 år långa husarresten kunde burmeser stanna till utanför grindarna till huset och höra om hon fortfarande levde.
Konst och musik har historiskt sett varit subversiva vapen i despotiska samhällen. De har förmågan att förena och påverka människor. Inte minst den ryska historien är fylld av exempel på det. Sedan Putin kom till makten har konstnärer, musiker och författare gått i täten för den största politiska proteströrelsen efter kommunismens fall. Domen mot Pussy Riot är därför en viktig markering från maktens sida. Men den blottar också hur tre kvinnor i 20-årsåldern på egen hand lyckats oroa Putins män. Med imponerande kaxiga leenden i rättegångssalen visar de att de inte låter sig bli skrämda till tystnad.