Kan Persson älska den han får?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vänsterpartiet och miljöpartiet sa dagarna före jul ja till en uppgörelse med regeringen om att Sverige ska bidra till utvecklingen av det obemannade stridsflygplanet Neuron.
Efter de högljudda protester som kom från de två antimilitaristiska partierna när beslutet skulle ha fattats i våras är medgörligheten nu lätt överraskande.
”Vi ska inte utveckla ett stridsflygplan åt Frankrike. Det här är ett industriprojekt. Det ska inte skattebetalarna stå för.” Så löd protesterna.
Nu är vi med och utvecklar ett stridsflygplan som Frankrike vill ha. Nu betalar skattebetalarna, även om Saab först betalar Neuronnotan men sedan får tillbaka lika mycket av skattebetalarna för att modernisera Jas Gripen. Vilket kommer att ske med teknik från Neuronprojektet!
Politik är det möjligast konst, eller hur?
Nu innebär Sveriges deltagande inga åtaganden om produktion eller beställningar av plan. Vi har redan för många Jas Gripen och de ska flyga i 30 år till.
Det finns dock en politisk sprängkraft i Neuronbeslutet av inrikespolitiskt intresse. Försvars- och säkerhetspolitiken var vid sidan av EU-politiken de områden som statsminister Göran Persson poängterade låg utanför samarbetet med mp och v. Men sakfrågorna i EU-politiken har blivit samarbetsfrågor och nu också försvarspolitiken.
Inför det senaste försvarsbeslutet försökte miljöpartiets Peter Eriksson manövrera för att ensam göra upp med regeringen. Han övertygade nog Göran Persson om att det skulle gå. Det sprack dock på att vänsterpartister hotade att rösta med de borgerliga och fälla försvarsbeslutet i riksdagen.
Regeringen fick vika sig – minns Arvidsjaur – och då sa vänsterpartiet ja och nu är de också med på Neuron. Projektet kan få betydande civil tillämpning men handlar i grunden ändå om att utveckla ett nytt stridsflygplan för avancerade krigshandlingar, att fälla bomber.
– Det här är ett bevis för att vi har ett budgetsamarbete som inte utesluter några frågor, poängterade också vänsterledaren Lars Ohly efter uppgörelsen.
Så ser det ut – och det väcker öppningar för framtidens regeringssamarbete. Socialdemokraterna kommer att gå till val på att få bilda en socialdemokratisk regering. Ingen koalition. Vad som blir nödvändigt när väljarna sagt sitt är sannolikt något annat.
En stor majoritet av socialdemokraternas väljare ser vänsterpartiet som näst bästa parti medan motståndet mot miljöpartiet är starkt. Göran Persson har uttryckt motsatt uppfattning.
Att regera i koalition med enbart miljöpartiet kommer inte att gå. Sannolikt skulle vänstern inte rösta mot Persson som statsminister. Men partiet skulle fälla hans regering i den ekonomiska politiken. Det är nog en realitet som socialdemokraterna numera måste räkna med.
Jag har hört Persson säga ”Kan man inte få den man älskar, får man älska den man får”.
Om väljarna vill ha en vänsterregering och Göran Persson lugn och majoritet i riksdagen får han nog älska både miljöpartiet och vänsterpartiet.