Nationalisterna måste ut och träffa lite folk

Skapa platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna

Jimmie Åkesson kanske behöver komma ut lite. Men det är långt dit, skriver Aftonbladet ledares sommarkrönikör Sven-Eric Liedman.

Vi talar mycket och med rätta om den våldsamma högervridning som världen genomgått under 2010-talet, allt ifrån massakern på Utøya 2011 till Jair Bolsonaros och Boris Johnsons triumfer.

Den nationalism som i dag grasserar runt hela klotet skiljer sig i grunden från den som ledde till de båda världskrigen. Då var nationalistiska grannar dödsfiender. Vår tids nationalister accepterar nationalister i andra länder.
Fienderna finns inom det egna landet: flyktingar, i synnerhet muslimska, men också feminister, miljöaktivister, vänstermänniskor av olika slag.

Men det finns också något annat, betydligt mer överraskande, som förenar de flesta nationalister av i dag. De ansluter sig till den nyliberala ekonomiska politiken, ofta med entusiasm. I parlament och andra styrande församlingar röstar de med traditionellt konservativa partier så snart det gäller skatter, lättnader för de rikaste, miljöfarliga företagsetableringar och liknande.

Det ser ut som en skriande motsägelse. Innan de nynationalistiska partierna vunnit verkligt inflytande hyllade de vad de kallar en nationell ekonomisk politik. Det inhemska näringslivet skulle skyddas mot internationell konkurrens, punkt slut.

Vi kommer fortfarande ihåg hur Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ledare, för några år sedan tvärvände i fråga om vinster i välfärden. Elaka tungor hävdade att han bytt åsikt därför att Peje Emilsson, moderat och storföretagare i skolbranschen, bjudit honom på en sjangdobel lunch. Det hade han; men Åkesson följde bara samma mönster som andra nationalister av det nya slaget.

Den största nationalistiska rörelsen i världen är den indiska som leds av premiärministern Narendra Modi och hans parti BJP. Också BJP hyllade en nationell ekonomisk politik. Indiska företag skulle gynnas, importtullar avväpna utländska konkurrenter. Men när Modi kom till makten 2014 blev hans ekonomiska politik extremt nyliberal.

Kort sagt, man är strikt nationalist på alla områden utom ekonomin där man är gränslös. Varför? Kanske ändå en riktig maktanalys. Vanlig höger och nynationalism behöver varandra för att kunna nå regeringsmakten. Och ändå så omaka: den välbärgade högern och den brokiga väljarskaran bakom allt från BJP till SD.

Många nynationalister tillhör de skikt som hamnat på undantag genom den ekonomiska utveckling som kallas nyliberal. Det finns en tragedi i detta. Med mer högerpolitik hamnar de ännu mer utanför.

Hur motverkar man deras självskadebeteende? Det känns futtigt att säga: genom upplysning! Men också genom att skapa platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna och förstå att det är samma krafter som hotar dem alla. Vi har långt dit.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.