Matteo sov på en bänk och städade Rosenbad
Torp granskar en riktigt skitig bransch
Det är strax innan jul när larmet går i villan vid Nacka, den 21 december 2021 och snödrivorna lyser upp i vintermörkret. När Chilo och kollegan Nettan kör upp mot sista stoppet på dagens städrunda känner hon igen huset. Chilo har bett att få slippa städa tegelvillan sedan hon förstod att den tillhörde en högt uppsatt politiker.
Hon har inga papper, jobbar svart och får lönen kontant varje månad.
Sen går det som det går, det som kallades ”städskandalen” i media. Nycklarna de fått av chefen funkar inte, han har åkt till Spanien och går inte att få tag på. Larmet går. Tre polisbilar drar in på Magdalena Anderssons uppfart, öronbedövande smatter från en helikopter. Handfängsel när polisen upptäcker att Chilo inte får vistas i Sverige.
Journalisten Elinor Torp har följt fallet. Vi ses på bron över strömmen utanför riksdagen. Det är sommar nu och solen är skarp, de första skogsbränderna har fått fart. Elinors bok ”Rent åt helvete” om den skitiga städbranschen har just släppts på förlaget Mondial.
Hon skriver om Matteo som sover på bänkarna på T-centralen, kliver upp klockan fem och traskar till Rosenbad för att skrubba byggarbetsplatsen ren med starka kemikalier
Ministrar och riksdagsledamöter skyndar förbi oss på väg mot partiledardebatten som snart ska börja. Frågan om kriminaliteten är högaktuell. Den senaste veckan har skjutningarna avlöst varandra, senast i Elinor Torps egen förort Farsta.
Efter att ha ägnat år som reporter på Dagens Arbete åt att granska kriminalitet i arbetslivet ser hon gängbrottsligheten ur ett nytt perspektiv.
– Var tvättar man knarkpengar idag? Man behöver ett företag som brottsverktyg. Man måste fatta att den här typen av kriminalitet sitter ihop, säger Elinor.
Det är ingen slump att vi ses mellan riksdagen och regeringsbyggnaden Rosenbad. Den senare ser ljuset för första gången på länge, presenningar och byggställningar har just skalats av men de grå byggbarackerna står kvar.
Både byggnaderna förekommer i Elinor Torps bok. Hon skriver om Matteo som sover på bänkarna på T-centralen, kliver upp klockan fem och traskar till Rosenbad för att skrubba byggarbetsplatsen ren med starka kemikalier. Varken han eller kollegorna Louigi och Paolo har skyddsutrustning, mask eller ordentliga kontrakt.
– De fanns inte bara i Magdalena Anderssons hem, utan även på hennes arbetsplats. Det är mitt framför oss och överallt. Det är det jag vill försöka få fram i boken. Kriminaliteten är så närvarande.
Just därför vill Elinor Torp skrota begreppet ”skuggsamhället”. Hon myntade det själv i samband med sin förra bok, ”Vi, skuggorna – ett Sverige du inte känner till” utgiven på Leopard förlag 2019. Den handlade om migrantarbetarna som utnyttjas hänsynslöst, utom räckhåll för myndigheter och rättsväsende.
Då var problemet ett parallellsamhälle. Nu är det mitt ibland oss.
Hur blev det så?
– Politiska beslut har banat väg för det här. År 2006 var en brytpunkt, när Nya Moderaterna vann valet. Tio dagar efter regeringsskiftet la de ner Arbetslivsinstitutet rakt av, säger Elinor.
Runt 400 forskare fick sparken från myndigheten som haft i uppdrag att forska på hälsa i arbetslivet, skador, sjukdomar och hur de kan förebyggas. Även Arbetsmiljöverket halverades i storlek.
Hur det gick för Chilo? Hon låstes in på försvaret i Märsta, dömdes till böter och skickades sedan tillbaka till Nicaragua
Samtidigt fick statliga Samhall ett nytt uppdrag. Bolaget som varit en väg in i arbetslivet för funktionsnedsatta skulle bli ett vinstdrivande bemanningsföretag i städbranschen.
Även Samhall spelar en central roll i Elinors granskning. Bolaget konkurrerar med andra företag i offentliga upphandlingar – och kan pressa sina priser rejält tack vare de statliga bidragen.
– Det ruckar på villkoren i hela branschen. Konsekvensen blir att seriösa företag inte ens ger sig in i upphandlingar om de vet att Samhall ska vara med. Det blir Samhall och kriminella som inte skattar som kan pressa priserna.
Så slås seriösa arbetsgivare ut. Inte mindre än 98 procent av alla offentliga upphandlingar går till det företag som erbjuder lägst pris. Uppföljningen är otillräcklig och inte ens facket har koll på vad som händer på arbetsplatserna.
Matteo, Louigi och Paolo fick nog av de dåliga villkoren på Rosenbad och gick med i Byggnads. Men inget hände. När Elinor pratar med Statens fastighetsverk som har hand om projektet säger de att Byggnads aldrig nämnt problemen.
Till slut gick de tre med i SAC Syndikalisterna i stället, ett litet förbund som tagit sig an många liknande fall och krävt arbetsgivare på uteblivna löner. För länge sedan kunde organisationen anklagas för maffiametoder när de pressade cheferna. Nu är det hit migrantarbetarna vänder sig.
Det verkar vara det enda sättet att få upprättelse.
I myndighetsvärlden är det rent kaos. Sedan ett par år tillbaka är människoexploatering förbjuden, en ny skrivning tänkt att träffa i fall då det är uppenbart att arbetstagare utnyttjats men det inte går att bevisa människohandel.
Men lagstiftningen har inte gjort någon vidare skillnad. Myndigheterna är en enda röra. Ingen har direkt ansvar för att ta tag i saken om de misstänker att någon blir utnyttjad. Det saknas metoder för att samla in bevis och göra anmälningar.
Inte konstigt att de kriminella arbetsgivarna går fria.
– De tvättar ju pengar i arbetslivet för att det är en frizon. Det ska vara så jävla lätt att bedriva företag idag. Det är en riktig fara. Även om jag fattar att de tycker att det är jobbigt med byråkrati och så vidare så går det inte att ha en helt okontrollerad arbetsmarknad, då kan man göra vad man vill med folk, säger Elinor Torp.
Hur det gick för Chilo?
Hon låstes in på förvaret i Märsta, dömdes till böter och skickades sedan tillbaka till Nicaragua. Verkligen tråkigt, sa hennes chef. Han förnekade brott och fick först inget straff. Men i skrivande stund är faktiskt Chilo tillbaka i Sverige för att än en gång försöka kräva sin rätt mot arbetsgivaren.
Kanske är inte allt rent åt helvete.