Tuffa tag mot brott är bara en början
Kanske är det ett tecken i tiden att Morgan Johansson och Anders Ygeman formerar ett av svensk politiks mest effektiva tandempar. De senaste veckorna har de pratat om terrorister, säkerhetspoliser, flyktingläger och spionprogram för datorer. Och i dag tar de itu med den organiserade brottsligheten.
Det är tuffa tag som gäller, och firma Johansson och Ygeman gör inget undantag när det gäller de kriminella gängen.
Regeringen vill kriminalisera förberedelser och planering av grova vapenbrott. Det kan knappast vara kontroversiellt.
Skärpta straff
Det samma gäller en skärpning av straffen för illegal hantering av sprängmedel. Att planera för att spränga hem, bilar och byggnader är helt enkelt något annat än att slarva med dynamit eller fyrverkeriraketer.
En handgranat är ett vapen, och ett extremt kraftfullt vapen dessutom.
Brottslingar ska inte heller kunna uppträda med sina gängsymboler i domstolar. I sig hindrar det nog inte att vittnen och brottsoffer känner sig hotade, men att låta en grupp torpeder i klubbvästar inta åskådarläktaren under en rättegång är verkligen en onödig provokation.
Bättre samarbete
Johansson och Ygeman vill dessutom underlätta samarbetet mellan myndigheter för att hindra brottssyndikat från att utnyttja välfärdssystemen. Mer eller mindre avancerade sätt att stjäla från trygghetssystemen är i dag en del av den organiserade brottsligheten. Det borde vara självklart att olika myndigheter inte bara får, utan faktisk ska samarbeta i kampen mot detta.
Programmet innehåller kort sagt en lista på nya verktyg i samhällets kamp för att skydda sig mot den organiserade brottsligheten. Konkreta regelförändringar som inte borde vara alltför komplicerade att genomföra.
Behöver få uppbackning
Problemet är förstås i detta som i så många andra sammanhang att tuffare tag bara är en del av lösningen. Hårdare straff kommer inte att minska rekryteringen eller bryta segregation och utanförskap. Johansson och Ygeman konstaterar själva att repressalier aldrig kan ersätta bra bostadsområden, skolor som fungerar och en arbetsmarknad som ger plats för unga människor.
Ett jämlikt och fungerande välfärdssamhälle, kort sagt. Och det kan varken justitieministern eller inrikesministern ordna, särskilt inte på egen hand.
Om regeringen inte bara ska bekämpa brottsligheten utan också brottslighetens rötter måste nog tandemparet Johansson och Ygeman få lite uppbackning.