Läkare får inte tid att lyssna längre
"Bli inte arg nu, men jag orkar inte mer. Snart bokar jag tid hos en homeopat."
Hon tittar prövande på mig, hennes vän och representant för vårdapparaten. Sedan säger hon nyckelorden: "Jag vill bara att någon ska lyssna och säga att det blir bra."
Hon har under flera år sökt olika läkare för sina symptom. Ångest, magproblem, PMS. Under åren har jag försökt förstå och förklara, varför man gjort si eller så, när hon själv inte hängt med. Det kan gå så fort i ett undersökningsrum.
Lågt förtroende för vården
I går publicerade Aftonbladet och Veckorevyn en undersökning som visar att mer än var femte ung kvinna känner lågt förtroende för sjukvården. Resultatet blir att många i stället söker sig till så kallad alternativ vård, vård vars effekt inte kan bevisas i studier. Många vänder sig till stängda facebookgrupper, där man tar medicinska råd från varandra i stället för läkare.
Det är allvarligt och djupt sorgligt. I vissa fall livsfarligt. I en intervju får vi läsa om en kvinna med livmoderhalscancer som har tackat nej till svensk behandling. Hon vill "stärka kroppen" på en alternativklinik i Tyskland. Kvinnan berättar att läkaren där "känns genuint nyfiken och som att hon vill mig väl".
Vill känna sig hörda
Här måste vi lyssna. Det finns otroligt många studier där man visat att effekten av en behandling är starkt kopplat till patient-doktorrelationen. Om patienter känner sig hörda samtidigt som de får vetenskapligt beprövad behandling blir de friskare fortare.
Detta är kraften av den fantastiska placeboeffekten - man får bättre resultat om man litar på sin behandlare.
Men det är också därför alternativmedicinen lockar. Och här finns utrymme för självkritik. Vi läkare är mer fokuserade på diagnos och behandling, än på att trösta och lyssna.
Alternativmedicinarna gör det omvända. De har ingen diagnos eller behandling, men de lyssnar och ger hopp. För vissa patienter är det viktigast av allt.
Under utbildningen drillas läkarstudenter i det goda mötets kraftfulla effekter.
Läkarna hinner inte trösta
Men sen slår verkligheten till. Tiominuterstider. Ett schema så tajt att det spricker om en patient börjar gråta. Ekonomiska modeller som ger mer pengar för många snabba besök i stället för långa och grundliga. Fullt i akutens väntrum. Vem hinner trösta då?
En alternativmedicinare däremot kan ta flera tusen kronor för ett långt besök. I bästa fall är deras metoder stöttande och stärkande, i värsta fall rent livsfarliga.
Förmodligen blev diagnosen min vän fick medicinskt korrekt. Men det spelar ingen roll. Om hon inte kände att läkaren lyssnade är det statistiskt mindre sannolikt att hon förstår och följer råd och behandling.
En vård som är bara produktion fungerar inte. Människorna bakom patienterna måste få plats. Det kräver att vårdpersonal får ekonomiska förutsättningar för att göra vad de är utbildade till - om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta. Att lyssna får aldrig bli en lyx.