Det behövs ett modernt beat i socialdemokratin
Magdalena Andersson kan inte bara rocka för pensionärerna
Vintern har gjort ännu en comeback och på tisdagskvällen tar jag mig genom isvindarna mot Stockholms Stadsteaters Klarascen.
Intill Sergels torg står en man med byxorna nere och skriker svärord. Det ser kallt ut.
Att kliva in på Klarateatern är som att hamna på en sossekongress. Inte bara väggar och bardisk går i sossigt rött, i foajén trängs unga SSU:are med gamla sosserävar. Mikael Damberg och Lena Hallengren verkar ha stämt träff. Och är inte det där Mona Sahlin? Jo då, alla i partiet verkar vilja se ”Socialdemokraterna the Musical”.
Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin var tydligen här på premiären.
Den satiriska musikalen hade premiär i Norge 2021, men handlade då om Arbeiderpartiet. Det märks inte, den svenska versionen är begåvat träffsäker om den svenska socialdemokratin.
Det börjar i ett avslaget mötesrum dagen efter ett förlorat val. Tomma glas städas bort och tio personer från den inre kretsen har samlats för att diskutera vad som gått fel.
Vi talade inte så folk förstod, vi lyfte fel saker, vi var för sena på bollen sjunger olika röster, ackompanjerade av ett liveband.
Skådespelerskan Odile Nunes tar i med sin operaskolade röst och sjunger ut: Vi gjorde allt rätt, det var ju väljarna som röstade fel!
I brist på modernare referenser tror jag att det påminner om Hasse och Tages-revyer. Sång, dans och lagom med politisk satir utan att det blir dålig stämning.
Dagen innan jag ser musikalen har Socialdemokraterna kallat till presskonferens. Magdalena Andersson och Tobias Baudin vill peka ut en ny riktning inför 2030.
Arbetsgrupper ska tillsättas och en ny samhällsanalys tas fram.
Fokuset verkar ligga på arbete. Ett hållbart arbetsliv och svensk konkurrenskraft i framtiden. Det enda som sticker ut är bekämpningen av kriminaliteten och en klimatomställning där alla ska med.
Andersson talar om att skapa en större samhällsgemenskap och att ge unga människor en framtidstro.
Precis som teatern i allmänhet lider Socialdemokraterna av ett demografiskt problem. Deras publik och väljare blir allt äldre.
Utan pensionärskvinnorna stannar teatern, brukar man säga. Detsamma gäller i stor utsträckning för Anderssons parti.
Vi måste bli populistiska, kanske lite mer rasistiska, sjungs det syrligt på scenen. Musiken som orkestern spelar är rock, schlager och klassisk musikal. Var är de modernare beatsen, undrar jag i den vadderade fällstolen. Hiphop, reggaeton, house, nåt som får unga hjärtan att slå hårdare?
Dagens Sverige är ett helt annat än Tage Erlanders. Det måste synas, höras och märkas.
Teatersverige och socialdemokratin bör ta med det i analyserna framåt. Annars gapar snart både salonger och partiorganisationer tomma.
—