ÅSIKT

Cancersjuka ska aldrig betala 70 000 i månaden

För att rädda liv behöver vården resurser

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Tomas Oneborg/SvD

Värst är beskedet att cancern har spritt sig. Då gör man nästan vad som helst för att stoppa sjukdomen.

Vänner som drabbats har förtvivlat googlat på utländska kliniker och nya metoder för att hitta den bästa behandlingen.

En av de mer framgångsrika klinikerna ligger i Stockholm. På den privata Christinakliniken behandlas patienterna med checkpointhämmare som lurar kroppens immunförsvar att attackera cancercellerna. Det är en terapi som revolutionerat behandlingen av spridd hudcancer.

Den har också visat sig vara effektiv vid andra cancerformer.

Christinakliniken är en livlina för många svårt cancersjuka, men behandlingen är extremt dyr. Patienten måste själv betala 70 000 kronor i månaden för att få immunterapin.

Prislapp på människoliv

Det kan dröja ett par år innan behandlingen kan ges på vanliga cancerkliniker. Först måste Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, komma fram till en nationell rekommendation. Det krävs en hälsoekonomisk bedömning. Det ska sättas en prislapp på varje människoliv.

Men behandlingen finns och den har visat sig vara effektiv. Under förra året betalade sex cancerpatienter 70 000 i månaden för att få den livsavgörande vården.

För att få loss så mycket pengar måste patienten ha en bra sjukvårdsförsäkring eller en rejäl förmögenhet. Fattiga hänvisas till den vanliga cancerkön där patienter riskerar att dö.

Enligt standard för cancer i urinblåsan ska det ta 37 dagar mellan upptäckt av blod i urinen och operation. På Skånes universitetssjukhus har väntetiden snarare varit 160 dagar. Den långa kötiden misstänks ha orsakat fyra patienters död. Fallen är anmälda enligt lex Maria.

Ny klinik nästa år

Nästa år invigs den privata Perituskliniken i Lund. ”En av landets mest moderna och bäst utrustade specialistkliniker” ska fokusera på patienter med cancer i urinblåsa och prostata.

På Peritusklinikens hemsida läser jag att målet är kortare väntetider och minskad oro för de patienter som ”antingen kan stå för vårdkostnaderna själva, eller via sin privata sjukförsäkring.”

Redan i dag kan oroliga patienter åka till Doctares privata cancersjukhus i Helsingfors. De patienter som köper sig före i kön erbjuds en flexibel avbetalning med hjälp av Nordea Finans. Till exempel kostar en behandling av prostatacancer strax under 400 000 svenska kronor.

Jag tänker inte döma cancersjuka som köper sin behandling. Om någon i min närhet behövde vård skulle jag tömma bankkontot och belåna bostaden. Jag skulle tigga och crowdfunda och göra allt för att få ihop pengar.

Ändå blir jag så illa berörd. Att vi har en ojämlik vård där de som har pengar kan köpa sig friska medan andra lämnas att i värsta fall dö.

Ojämlikheten börjar redan på vårdcentralen där 70 procent av all cancer upptäcks. Den som har en bra vårdcentral med en fast läkare har större chanser än den som ständigt träffar nya hyrläkare.

Vi får olika vård

Vården är olika beroende på var du bor, vilket kön du har, hur mycket pengar du har, var du är född, hur gammal du är och vilka funktionsvariationer du har.

Viktigast för ett land är att invånarna får leva, ändå har Stefan Löfven länge valt att se sjukvården som en kostnadsfråga. Det är först nu vi har fått en socialminister med huvudansvar för sjukvård.

Lena Hallengren har ett stort ansvar och hon får gå långt tillbaka i tiden för att hitta goda förebilder. Gustav Möller, Sven Aspling, Gertrud Sigurdsen och Sten Andersson var socialministrar som vågade ta strid för mer pengar till sjukvården. Nu måste Lena Hallengren visa att socialministern är minst lika viktig som finansministern.

I sin regeringsförklaring aviserade Stefan Löfven mer pengar till cancervården och de kommer att behövas. Ska vi rädda människoliv måste vården få helt andra resurser. Då har vi inte råd med fler skattesänkningar.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM