SJ:s bastutåg får en att strunta i klimatet
Det ser inte ut att bli bättre
Varför ska man anstränga sig och göra det man kan för att leva klimatvänligt när politiken inte gör minsta lilla för att hjälpa en? Den frågan är det nog många som ställer sig när viktiga gröna samhällsfunktioner fungerar uruselt.
Den som försöker ta tåg i stället för bil vet vad jag menar. Som exilmas åker jag ofta hem till Dalarna. Det gör mig till frekvent resenär på Dalabanan och således gisslan på en av Sveriges många försummade järnvägslinjer.
Sträckan trafikeras med ett ihopplock av gamla tågvagnar som hör hemma på museum. Det finns dock en gemensam nämnare: samtliga saknar luftkonditionering eller tillräcklig ventilation (i somras bjöds därmed vi passagerare återkommande på en ofrivillig bastutillvaro). All form av modernitet, så som fungerande wi-fi, kan man givetvis glömma.
All form av modernitet, som fungerande wi-fi, kan man givetvis glömma
Jag har nötts ner under decennier. Jag uthärdar i tystnad. Men min flickvän, som är stockholmare, har en annan förväntansbild. När hon följer med till Dalarna accepterar hon inte att sitta timmar i 30-gradig värme utan syre. Hon vill också kunna boka stol längs färdriktningen för att undvika illamående. Eller sitta i tyst vagn. Eftersom det inte erbjuds inleds i stället en kamp för att förbättra den befintliga kupémiljön, vilket inte sällan skapar interna stridigheter bland medresenärerna.
Som hunsad pojkvän tvingas jag ofta hantera dessa. Ett vanligt scenario är att det enda öppningsbara fönstret i vagnen vaktas av en argsint tonåring som håller det stängt eftersom draget från det lilla luftinflödet stör ljudet från högtalarna på dennes Ipad (det verkar vara en ny trend att ha ljud på utan hörlurar i offentliga miljöer?).
Ta en kaffe i restaurangvagnen, kanske någon då tipsar om. Nädu, det går inte. Det finns såklart ingen sådan och i stort sett samtliga resor i somras inleddes med ett ursäktande sms från SJ om att även bistroluckan kommer hållas stängd.
Så här ser det ut runt om i Sverige – och bättre verkar det inte bli. Högern har precis sagt nej till nya stambanor för höghastighetståg som skulle kunna frigöra kapacitet och resurser till befintliga sträckor. De försöker nu konstruera en falsk motsättning om att vi inte har råd att både bygga nytt och samtidigt rusta det gamla.
Det stämmer inte. Sverige kan givetvis låna några hundra miljarder kommande år för att bygga nya banor som kommer skapa ekonomiska värden under minst ett sekel framåt. Till och med högerspökena på DI:s ledarsida – som ju verkar ha som enda uppgift att bistå och tvätta rent SD-blockets politik – tycker Kristerssons besked är dumsnålt.
Sverige behöver nya stambanor i söder, nya sträckor i norr (Norrbottniabanan!) och rustade trotjänarlinjer. Självklart ska individer göra sitt för att leva fossilfritt, men det går inte om politiken gör det olidligt. Är tågen bastuvarma tar man bilen i stället.