Högern gnäller på skatten igen

Gårdagens riksdagsdebatt om vårbudgeten måste ha slagit svenskt rekord i att koka soppa på en spik. Det fanns inte mycket konkret för oppositionen att opponera på.

- Vi lever farligt, sa Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson.

Nä, det gör vi faktiskt inte.

Oavsett vilken data man tittar på går Sverige väldigt bra just nu. Ekonomin växer med 2,6 procent i år och fortsätter öka under nästa år. Arbetslösheten har gått ner sedan valet och 150 000 fler har fått jobb.

Reinfeldts arv svider

Socialdemokraterna har återigen sanerat statsfinanserna efter borgerliga underskott och Magdalena Andersson har anledning att vara stolt. Men Fredrik Reinfeldts skattesänkningar svider fortfarande. Den pensionärsskatt han införde finns delvis kvar och revorna i välfärden är ännu inte lagade.

Även om inriktningen i vårbudgeten är bra blir beloppen i kronor och ören lätt futtiga i jämförelse med den borgerliga regeringens skattesänkningar på 140 miljarder.

Och de skattehöjningar som nu aviseras till hösten är mycket blygsamma. Personer med en månadsinkomst på över 55 000 kronor får betala 200 kronor mer i skatt. Samtidigt får en stor grupp pensionärer sänkt skatt med lika mycket.
Det är traditionell Socialdemokratisk fördelningspolitik - fast i miniatyr. I de allra flesta plånböcker kommer regeringens budget förmodligen inte att märkas alls.

Problemet är ökade klyftor

Sveriges stora problem är de ökade klyftorna, att de superrika mångdubblar löner och förmögenheter samtidigt som en stor grupp ställs helt utanför. Det finns pengar i Sverige - men i fel fickor. Nästan alla samhällsproblem från arbetslöshet och fallande skolresultat till gängbrottslighet och politisk extremism påverkas av detta.

Ändå handlade större delen av diskussionen i går om Moderaternas tröttsamma skattekverulans. Och de fick understöd av SD.

- Vi är beredda att ta till vilka metoder som helst, sa Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson.

SD-väljare förlorar på M-politik

Förmodligen skulle majoriteten av SD:s väljare förlora rejält på om Moderaternas skattepolitik och nedskärningar i välfärden blev verklighet. Ändå verkar den blåbruna axeln i svensk politik bara bli allt starkare.

Debatten i går var på många sätt symtomatisk för svensk offentlighet just nu. Alla är överens om att det finns stora problem med skolan, med bostäder, med utanförskapet och arbetsmarknaden.

Men sen förslår de exakt samma lösningar som i förra valrörelsen. I en föränderlig värld verkar alla tro att just deras gamla käpphästar löser alla nya problem.

Vad händer om SD går förbi
M?